Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

För tungt lastat flyg

Annons

Det eviga sorgebarnet SAS är i kris – igen. På onsdagen presenterade bolaget en rapport som visade en förlust före skatt på en miljard kronor för årets andra kvartal.

Beskedet kommer bara några månader efter att SAS fick 6 miljarder kronor i nytt kapital från sina aktieägare, varav 1,2 miljarder från svenska staten.

Lösningen denna gång blir ett nytt, hårt sparprogram – utöver det sparprogram som redan finns. Tanken är att ytterligare 1000 – 1500 heltidstjänster ska bort samtidigt som löne- och pensionskostnaderna för flygande personal ska ned med 10 till 20 procent.

Föga förvånande betraktade vissa fack förslaget som en krigsförklaring. I Ekot förklarade Verner Lundtoft Jensen, ordförande för det danska kabinfacket CAU, att kraven på 32 procents lönesänkning är oseriösa och innebär att personalen skulle tjäna mer på a-kassa.

Kritik har också kommit från svenska piloter, som jämför krishanteringen i SAS med Volvo och Saab, där man inte haft samma krav på lönesänkningar för vissa grupper.

Men VD Mats Jansson viker sig inte: ”Det är vinna eller försvinna. Det är en överlevnadsfråga.”

Det är självklart att de anställda är missnöjda när villkoren försämras. Men Jansson har rätt i att läget för flygbolaget är mycket allvarligt. SAS måste spara rejält, annars kommer företaget att gå omkull.

Till viss del beror SAS problem på sådant som alla flygbolag måste tampas med – höga bränslekostnader och en tuff lågkonjunktur.

Men att just SAS krisar gång på gång beror på att företaget har fastnat i gamla strukturer och personalförmåner som bygger på att man verkar i en stark konjunktur, med lite konkurrens. Numera är lönekostnaderna för höga och effektiviteten för låg – ett problem som SAS för övrigt delar med flera andra flygbolag som tidigare varit hel- eller halvstatliga.

I Aftonbladet medgav Pelle Gustafsson, Kabinklubbens ordförande i Sverige, att SAS ligger långt efter konkurrenterna i effektivitet.

”Vi har över 100 anställda på varje flygplan, våra konkurrenter har kanske 30 - 40 anställda.”

Dessutom har passagerarna blivit allt mer medvetna om att det går att ta sig fram säkert också med lågprisflyg som Ryanair, Easyjet och Norwegian.

För regeringen innebär problemen i SAS ett dilemma. Ska man skjuta till ytterligare medel eller låta bolaget kraschlanda?

Att satsa ytterligare skattemedel i ett förlusttyngt företag året före ett val är knappast någon regerings dröm. Men med tanke på att näringsminister Maud Olofsson så tydligt lagt ansvaret för Saab och Volvo på de amerikanska ägarna blir det svårt att undslippa statens ägaransvar när det gäller SAS.

Regeringen borde ta tillfället i akt fråga sig varför staten ska satsa på flyg, när man – helt korrekt – inte satsar på bilindustri. Den komplicerade ägarstrukturen med tre nordiska stater verkar inte vara någon lönsam modell. Förmodligen skulle både SAS och flygpassagerarna gynnas mer av nya ägare, som hade kraft och mod att göra bolaget konkurrenskraftigt.

GD 14 AUGUSTI 2009