Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Företagen och hushållen drabbas inte samtidigt

Det är lätt att dras med i storbolagens deppighet.

Annons

Det är lätt att dras med i storbolagens deppighet. Varje dag är det nya svarta rubriker om finanskrisen och lågkonjunkturen. Men frågan är om det är så mycket kris för de svenska hushållen.

Om mönstret följer de tidigare konjunkturerna så har hushållen inte drabbats än i någon större omfattning. Det gör vi ungefär samtidigt som bolagen kommer att rapportera om nya framgångar och stora vinster.

Undersökningar visar att de svenska hushållen är rejält deppiga just nu. Samtidigt har vi ett år framför oss då genomsnittssvensken får den största förstärkningen av sin köpkraft på många, många år. Lönen efter inflation och skatt väntas öka med 4,5 procent, enligt prognos från Erik Penser Banks chefsekonom Sven-Arne Svensson. Troligen blir detta det bästa året under hela 2000-talet. En del talar om att det blir det bästa året för hushållen sedan 1970-talet.

Men det är förstås om vi ser allt på makronivå, alla hushåll sammantaget. Ser vi till enskilda hushåll kan det bli riktigt illa. Den största faran är att förlora jobbet. Det kommer många att göra under 2009. Men den riktigt stora arbetslösheten kommer troligen ett år senare. Då har den stigit från dagens nivå på drygt 6 procent till ca 9 procent. Det finns även analytiker som tror att den kan bli 10 procent.

Den som tvingas sälja sin bostad, på grund av skilsmässa eller annan orsak, kan också drabbas illa. Särskilt om den är köpt under åren med toppriser och kraftigt belånad.   Då är risken stor att försäljningspriset inte täcker lånen. För övriga, som bor kvar, blir det bättre hushållsekonomi när räntorna väntas sjunka. Dessutom finns förhoppningar om att bankerna kan återgå till tidigare, lägre interbanksräntor och det ger också lite billigare bolån. Och den som inte behöver sälja eller ta nya lån för renoveringar, behöver inte bekymra sig om marknadspriset på bostaden faller.

Före årsskiftet kom rekordmånga varsel, framför allt i verkstadsindustrin. Det gav många svarta rubriker. Men om vi ska se historiskt så brukar bara 30-40 procent av de varslade verkligen bli arbetslösa. Det kan vara illa nog men måste ändå sättas in i ett större perspektiv där de som har timvikariat, deltidsanställningar, hyr ut sin arbetstid och andra arbeten som inte är fasta heltidsanställningar brukar bli mycket hårt drabbade.

Även om 2009 blir ett mycket ljust år för de allra flesta så finns det alltså anledning att vara vaksam kring den egna ekonomin. Det är hushållen. Vi ser i statistiken att vi sparar mer än på mycket länge. Och sparkvoten väntas också stiga framöver. Troligen kommer Sverige att ha en sparkvot som är mycket högre än både USA och EMU-länderna. För 20 år sedan hade vi en av västvärldens lägsta.

Men alla kommer inte att ha råd att spara. Vi kan vänta att klyftorna kommer att växa ytterligare. Det gör de alltid i lågkonjunktur. Men tyvärr har vi sett att de växt även under de goda år vi har haft bakom oss. De allra fattigaste har blivit fler, enligt bland annat en studie som Swedbank presenterade i somras.

Redan nu ser vi hur kommuner och landsting sparar kraftigt. Tyvärr tror jag att det kommer att bli ännu värre 2011 när skatteintäkterna går i botten efter 2010 års rekordarbetslöshet. Men då är som sagt alla svåra år troligen över för börsbolagen.

Så visst finns det anledning för hushållen att vara pessimistiska, även om de inte bör vara det just i år.

Annika Creutzer, ekonomijournalist