Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Förstår Gävle att bollen är rund?

En magisk kväll på Strömvallen i Gävle i måndags. AIK fick stryk av Gefle IF med 1–0 och Gefle ligger fyra i allsvenskan.

Annons

AIK alltså. Ett Stockholmslag som man nu passerat inför nästan 7 000 åskådare. 19 poäng efter elva omgångar
Det är overkligt.
Förstår vi egentligen det här? Gefle IF med sina knappa resurser, jämfört med storstadslagen. Ett lag som gör en bragd varje år det hankar sig kvar.
Nu fyra!
Bland varsel och elände, landets högsta arbetslöshet, särskilt bland ungdomen, finns inte så mycket att glädja sig åt.
Då ligger Gefle fyra i Allsvenskan. Det är så när bollen är rund och allt kan hända.
Förstår Gävle det här?
Och vad har det här med kulturen i Gävle att göra?
Jo, åtskilligt.
Det är nu Gävle ska satsa för framtiden.
Rida på framgångens våg.
Våga satsa!
Ett förslag finns att bygga ut Strömvallen – nu en nergången arena, ett stadion med sviktande kulisser, unkna toaletter ni inte skulle vilja sätta er fot i. Omklädningsrum som borde ha dömts ut och en pressläktare som... ja, jag vet inte vad.
På framtiden måste man tro. Vad skulle vi annars tro på? På historien? Luta oss mot minnena från fornstora dar när grosshandlarna, dåtidens kapitalister, var med och bestämde och banade väg för den Strömvallen vi ärvt?
FastPartners, fastighetsbolaget som vågar tro på framtiden, har ett förslag som ligger. Ni vet det där om att bygga ihop ett nytt större Strömvallen med konserthuset med storhotell emellan och uppsnyggning runt omkring. Till det en evenemangsarena. Allt för att ge plats för mässor och gränsöverskridande konferenser.
Det här är en sektor som växer fast många ännu går omkring och bara tror på Korsnäs och Sandvik och sen ingenting. Går inte dessa företag bra är det bara att lägga sig ner, tycks dom anse.
Det där förslaget om en nya arena har fått lite instämmande, alltför försiktiga bravorop i diverse kommunala instanser. I mina öron hummas det för mycket. Har dom inte mål i mun?
Det borde dom ha, för pengar har dom inte. Kommunen har inte råd att bygga en arena av det här slaget. En som Uefa, den europeiska fotbollsorganisationen, kan acceptera och där Gefle IF kunde ställa in siktet på framtiden.
En framtid där man inte skulle vara dömd att hanka sig fram eller ramla ner i Superettan. Utan närma sig toppen, sakta men säkert. Odla varumärket Gefle IF. Vackra färger, vacker stavning.
Och tänk om framtiden innehåller spel i en Europacup för klubblag?
Ja, förlåt, så får man nog inte tro i Gäve.
Låt oss göra det ändå.
Byggnadsvårdande instanser av diverse slag säger nej till det förslag som ligger och innebär rivning av den gamla läktaren. De påstår att den läktaren med 25 eller 26 pelare – varje gång jag försöker räkna tappar jag räkningen; de är för många – är unik, kanske av riksintresse och borde byggnadsminnesförklaras.
Bullshit! Någon skönhet är inte den där läktaren. Personligen, med mitt starka intresse för arkitektur och byggnadsvård – jag är dock ingen fanatiker – kan jag sträcka mig till att läktaren är ”tidstypisk”.
Något Stockholms stadion är den sannerligen inte!
Flera i allmänheten, en hel del av dem bosatta runt Strömvallen, vill inte se den här satsningen.
Man skyller på att läktaren inte borde rivas. Så är det nog i en del fall.
Men jag tror det också handlar om att man inte vill ha en storskalig arena som skulle störa grannarna. Till ett högt hotell säger många nej.
Man vill ha det lite lagom.
Och en del åter vill inte se att nutida ”kapitalister” försöker tjäna pengar på fotboll, konferenser och evenemang. I vissa kretsar är ”kommersiellt” fortfarande ett fult ord.
Hellre utopiska drömmar om ett annat samhälle, eller ingenting, än just det.
Yngve Gunnarsson, konstnären och designläraren på högskolan skrev ett välmenande, i mina ögon alltför utopiskt debattinlägg här på kultursidan för en månad sedan. Det var gansak typiskt för vissa reaktioner.
Han var bekymrad över mycket. Till exempel över hur vi bor.
På Alderholmen bodde tyvärr bara rika pensionärer.
Jag tänkte: Och vad ska vi göra åt det? Revolution? Skjuta dem i gryningen? Eller ta det lite lugnare och be dem frivilligt lämna över sina hus och lägenheter till de mindre bemedlade?
Jag går där ute nästan dagligen. Aldrig har jag tänkt på att jag borde vara avundsjuk på att de bor så fint. Jag gläds i stället åt allt fint jag ser.
I Villastaden bor väl mest välbeställda. Vad gör vi med dem? Processen kort som med de på Alderholmen?
Kommer det att finnas motionsidrott på nya Strömvallen? var ett annat av Yngves bekymmer.
Nej, det tror jag inte. Själva affärsidén är att söka en publik som vill komma och titta. Att titta på motionärer är liksom ingen höjdare. Däremot är det en höjdare att vara en. Ihop med LCHF (lågt kolhydratintag och högt fettintag) kan det göra underverk med vikten. Det vet jag av egen erfarenhet.
Inte behöver ”samhället” (stat, kommun och landsting) eller marknaden ställa upp. Det är bara att börja traska på gatorna.
Ja, så där kan man raljera.
Men nu när Gefle IF är så bra är det allvar.
Vi måste satsa.
Det finns igen annan väg.