Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fotboja kan passa unga

Annons

Unga, grova, brottslingar döms oftast till sluten ungdomsvård. Där ingår förstås skolgång, men i verkligheten innebär vården alltför ofta en rejäl duvning i kriminalitetens konst snarare än rimlig grund- eller gymnasieutbildning. I genomsnitt återfaller mellan 70 och 80 procent av dem som döms.

Smaka på den. Av tio unga människor som har vårdats för att återanpassas som laglydig medborgare fastnar mellan och sju och åtta i kriminalitet. Det finns ingen annan slutsats att dra än att den slutna ungdomsvården är ett kapitalt misslyckande.

Det är därför inte konstigt att justitieminister Beatrice Ask nu vill utreda påföljdssystemet och har gett utredningen i uppdrag att titta på möjligheten att unga får fotboja som påföljd istället för tvångsvård eller fängelse.

I dag är det helt omöjligt att döma unga till fotboja – vilket gör att även om domstolen bedömer påföljd vara nödvändig finns inga alternativ till sluten ungdomsvård.

Socialdemokraternas rättspolitiske talesman Thomas Bodström är kritisk. Han menar att eftersom fängelse inte är rimligt för unga så är inte heller fotboja det – för i dag döms man bara till fotboja som alternativ till fängelse. Men Bodström tycks då missa att justitiedepartementet – där han tidigare var chef – förstås kan föreslå riksdagen att ändra den lagen.

Kriminalvård är knepigt. Samhället vill två saker samtidigt, dels straffa en brottslig gärning, dels se till att den kriminelle blir laglydig.

Alla påföljder är en avvägning mellan straff och behandling. En blick på rättshistorien visar att vedergällning från samhällets sida inte avskräcker från återfall ens med de strängaste straff. Kriminaliteten var inte noll när straffen bestod av döden eller inlåsning i källarhålor. Och den är inte noll nu heller med utvecklad vård i stället för regelrätta straff.

Fängelse behövs för allas vårt rättsmedvetande. Men det ropas allt oftare på längre straff, och tyvärr har vård- och återanpassningsperspektivet förlorat mot ”hårdare tag”-debatten. Anledningen är förstås att vården så ofta misslyckats, men man bör minnas att fängelse också har skrämmande hög återfallsfrekvens.

Av statistiken att döma erbjuder den slutna ungdomsvården allt för ofta en världsbild skapad av umgänget, som består av andra brottslingar. Just därför kan fotbojan vara ett alternativ.

Med en fotboja får man inte röra sig utanför sitt eget hem förutom att sköta sina plikter, som skolgång eller jobb. Därmed minskar möjligheterna för dessa unga att umgås i kriminella kretsar under sitt straff. I kombination med uppmuntrande sysselsättning, motiverande samtal, mentorskap och andra behandlingar kan fotbojan vara en passande straffavvägning för vissa unga som hamnat på fel väg livet.

Det bästa straffet är fortfarande det som leder till insikten om och viljan att sluta med brott.

GD 25 JUNI 2009