Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Himmelsblått överallt - vilken skön syn

Vem hade inte accepterat, säg 0–1 eller 1–2,.

Vem hade inte applåderat, säg 1–1 eller 2–2.

Men när jag och kollegan Hägerborn körde mot Örebro och den tredje allsvenska omgången så var det faktiskt vackert himmelsblått vid horisonten och vi såg inte ett moln när vi klev ut på Behrn Arena.

När vi hade skrivit klart var det alldeles svart och tyst överallt.

Det är otroligt vad 3–2 kan göra med en hel stad.

Annons

Det tog ungefär en minut av matchen, sedan hade jag fattat att Yussif Chibsah var överallt på Behrn Arenas nyanlagda konstgräs, och att Jonas Lantto skötte resten.
Måtte det bara löna sig.
0–1 var därför ett orättfärdig spark på smalbenen, 1–2 var en knuff i ryggen.
Det har var en match upplagd för att till slut kallas Bragden på Behrn Arena, och att det blev så satt naturligtvis nånstans i Yussif Chibsahs benskydd och i Lanttos högra vrist.
Mycket av det där fanns redan i matchen mot Norrköping, men nu föll allt på plats, både defensivt och offensivt – och framför allt gav det utdelning mot ett lag som fler än jag tippat som allsvenska slutsegrare.
3–2 mot Örebro SK. Jag vill inte höra ett ord om stöld, sån har jag sett och skrivit om.
Det här var allsvensk fotboll, och en vändning värd att hylla.

Nånstans i första halvlek hörde jag först den skrockande och analyserande rösten som försvunnit från tevekanalerna, och efter paus utvecklades det till en konversation:
"Den där Kapcevic gör inte många rätt – in med Berggren istället", sa Thomas Nordahl, som 1982 nästan förde Sandvikens IF till allsvenskan.
"Nja, jo, nä – kanske inte än", sa jag – och sedan gjorde Super-Dragan 1–1 – "...men det där gjorde han bra", sa Nordahl.
"Nu får ni jobbigt", sa Nordahl – när Bedoya prickade in 2–1.
Det är alltid jobbigt att komma hit, men kul ändå på nåt sätt, hann jag bara tänka innan Lantto sköt 2–2.
"Den där Lantto är på gång", sa Nordahl (fast han uttalande Lantto på ett sätt som inte hade funkat ens i TV3) – och sedan kom 3–2. "Jag sa ju det", sa Nordahl.
"Han har varit bäst i Gefle, han och Chibsah", pep jag fram medan jag bad om att domaren Johan Hamlin skulle blåsa av.
"ÖSK har inget tempo, men hälsa Gästrikland", sa Nordahl – och det var bara att hålla med och framföra.

Olsson, jag vet och jag är så glad att hela Fotbollssverige numera respekterar det illusionsnummer GIF-tränaren numera gör årligen, höll masken efteråt och var bara nöjd, och pratade om den karaktär hans lag har och som härdades och skapades under förra säsongens avslutande lindans.
Sån är Olsson, men nånstans långt därinne i den stora fotbollshjärnan tror jag det fanns en liten, pojkaktigt glad Olsson som gick bananas.

Målen? Toppklass på allt, och jag rankar bara för att GIF gjorde tre supermål i samma match. 1) Abdulais känsliga vänsterfot smekte fram bollen, och Super-Dragan vände bort landslagsbacken Almebäck som om det vore en lekful spelövning, avancerade – bara placerade in 1–1, 2) Hasse Berggrens nedtagning, vändning och passning fram till Lantto – och ett perfekt, lågt skott i bortre burgaveln till 3–2, 3) Orlovs starka bollmottagning, och perfekta passning bakåt till anstormande Lantto som vräkte in 2–2 via täckande ex-GIF:aren Wikström.
Jag hade kunnat skriva en krönika om vart och ett.

Nu skriver jag bara: Kung Chibsah!

67–33 i bollinnehav. Vem bryr sig. Jag läste att Barcelona hade 75–25 mot Real Madrid i El Clasico. Jag ska sluta att skriva om bollinnehav.

Mer GIF...nästan. Alexander Gerndt, avgjorde mot IFK Göteborg i 90:e minuten. Feyenoord spanade. Miljoner på väg för GIF – prisa gud, här kommer skatteåterbäringen.

Och: Kung Lantto!

Mer läsning

Annons