Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen stöld, skräll eller smäll – bara precis som vanligt

Inte en stöld, som Elfsborgs 2–1 hemma mot Djurgården.

Inte en skräll, som Syrianskas 2–1 mot IFK Göteborg.

Inte en smäll, som Åtvidabergs 4–3 (!) borta mot Örebro SK.

Bara ytterligare en match med skräckblandad förtjusning – och en tillurad och tillkämpad poäng mot en allsvensk guldfavorit.

Annons

Manus för den här typen av matcher finns färdigskrivna, och till och med Pelle Olsson kan tillåta sig ett snett leende på en fråga i Canal+:

”...ja, ni kommer nog att känna igen oss”.

0–0 är väl egentligen inte det roligaste resultatet att inleda och hetsa igång en allsvensk säsong med, men GIF tvingade Malmö FF in i ett sällskap av matcher i premiäromgången: även AIK–Mjällby och Gais–Häcken stannade kvar i mållöst tillstånd efter slutsignalen.

Malmö FF hade greppet, spelet, bollen, hörnorna, chanserna i hela den första passiva första GIF-halvleken – men ändå var den sista möjligheten den som kändes som det som kunde ha avgjort matchen.

Då, i den fjärde alltför långa tilläggsminuten fick Malmö vräka in en frispark, och Mathias Ranégie kunde fått håret att resa sig även på GIF-klacken om han nått bollen ordentligt.

I stället hamnade den till slut hos Mattias Hugosson, som i sin 199:e match fick med sig en ny allsvensk nolla. Han samlar ju på såna.


GIF klev dock inte in i allsvenskan som man avslutade den förra, med attityd och självklarhet. Den första halvleken var ett återfall till matcher som till slut har sjunkit ihop i förluster.

Inte för att det var förvånande eller ens besvärande att Malmö fick ha bollen.

Utan att GIF när möjligheten fanns inte klarade av att hantera den själva, och därför bäddade för ett allt mer accelererande problem att hela tiden försökta täppa till ytor.

Närmast i den tunga första halvleken var brassen Ricardinhos träff i utsidan av Hugos vänstra stolpe.


...nej – jag säger nog ja. På såna situationer som när Jiloan Hamad slog bollen på Pär Asps arm går det egentligen inte att demonstrera mer än pliktskyldigt emot. Men om domaren inte blåser är det bara att andas ut.


Malmö FF hade också två bollar som rensades bort på mållinjen av Daniel Bernhardsson och Eric Larsson – bara att tacka för.

GIF:s fyrbackslinje var, tillsammans med Hugo, lagets främsta. Allt från Bernhardsson som växte i matchen, till utmärkta Mård, till lysande Malmborg – och till Pär Asp som har det lugn och positionssäkerhet som krävs för att ständigt hoppa in där det behövs.

Men vi tar tag i debutantens krage direkt.

Linus Malmborg klev in i allsvenskan och skakade enkelt av sig erfarenheter från lägre divisioner för att skaffa nya. Han var bra nu, och kommer att bli ännu bättre. Han hade en klockren brytning när Daniel Larsson försökte ta sig igenom, och stod rätt merparten av matchen. Imponerade. Intressant.

Då var det besvärligare och mer pressat på GIF:s mittfält och anfall, där det dröjde in i andra halvlek innan spelarna förstod och använde de ytor som fanns.

Alexander Faltsetas fick slita sig in i allsvenskan igen. Han slog bort bort några enkla passningar, och hängde lite i luften i några närkamper där han kom sent in – men höll ändå. Mittfältskollegan Marcus Hansson däremot har byggt upp en lägstanivå som gör att han ger mycket rätt, utan att kvittera ut segerpremier.

Jag tycker Eric Larsson inte riktigt utnyttjade de möjligheter han plötsligt fick i andra halvlek, utan stressade bort bollen. Men det är väl för att jag ser att det finns ett allsvenskt genombrott där.

Framåt? Oremo fick komma in.

Jag stannar där.

På fredag böjer vi oss fram och spanar mellan Strömvallens 26 stabila träpelare efter något ännu roligare.

Mer läsning

Annons