Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mård stormar fram

Med Olof Mård som mittback har Gefle IF inte förlorat en enda match den här säsongen.

Men när snacket om proffsflykt och landslagsspel kommer upp tar 22-åringen det piano – i dubbel bemärkelse.

– Jag har alltid velat lära mig ett instrument, säger Mård, som avslöjar att han börjat ta pianolektioner.

Annons

Det är dagen efter ännu en seger och ännu en nolla för Mattias Hugosson, målvakten vars sju matcher långa svit utan insläppta mål numera är av riksintresse.

Men fler har förstås del i framgången. Exempelvis mittbacken Olof Mård som fick högsta betyg i den här tidningen – en sexa – för sin insats i 1–0-segern mot IFK Göteborg.

– Jo, jag såg det. Och fick höra det också, säger Olof Mård med ett snett leende när Sporten tar en kopp kaffe med honom på en solindränkt uteservering i centrala Gävle.

– Det är kul med uppskattning, men jag personligen fäster inte så stor uppmärksamhet kring det. Tidigare på säsongen stod det i kvällstidningarna att jag var stor och stark men lite trög, och det hängde liksom med. Man får ta betygen med en nypa salt, både när det går bra och när det går dåligt.

Av Sporten har han dock aldrig fått ett sämre betyg än en fyra, det vill säga "bra".

Han har dessutom själv en snudd på lika imponerande svit som Mattias Hugosson. Mård kom tillbaka från en fotskada lagom till mötet med AIK och har därmed bidragit till sex av de sju raka matcherna utan insläppta mål. Och i de matcher han deltog innan dess blev det två segrar och en oavgjord – och bara två baklängesmål med honom på planen.

Eftersom vi journalister gillar att sväva i väg en smula frågar vi tränaren Pelle Olsson om Olof Mård är så pass bra att han kan bli A-landslagsman så småningom. Svaret är skön läsning för huvudpersonen.

– I och med att han är så ung så tror jag absolut det, han har alla förutsättningar för att göra det. Samtidigt ska man veta att han fortfarande inte gjort 30 allsvenska matcher, och det handlar om att prestera över tid. Men han har spetsegenskaperna genom att han både är stark och snabb, berömmer Pelle Olsson.

– Äh, jag tror att alla i laget har de förutsättningarna. Verktygen finns där, sedan handlar det om att ta vara på dem. Men det är klart att det är en dröm, säger Mård själv.

Efter några klunkar av kaffet släntrar stora delar av GIF:s mittfält förbi uteserveringen och den norrländske spjuvern Jonas Lantto slänger ur sig en skämtsam kommentar av typen "snälla, Olof, stanna kvar hos oss". Vilket för oss in på den sorts diskussion som brukar uppstå när en spelare presterar fotboll av högsta klass: Får Gefle IF behålla sin nya stjärna?

Än så länge har klubben inte fått några intresseanmälningar från andra lag och Olof Mård säger sig inte ha några långsiktiga mål, utan nöjer sig med att blicka fram mot nästa match. Faktum är att han inte ens har någon agent.

– Det är klart att det kan vara bra med en agent, det finns nog både för- och nackdelar. Men jag har mina bollplank, för att hjälpa mig i utvecklingen, säger Mård.

Du har haft din pappa som agent, eller?

– Nja, han har inte varit agent, även om han säkert skulle vilja. Men han hjälpte mig när jag skrev kontrakt med Gefle IF.

Olof Mård var egentligen anfallare från början, innan pappa Björn – tränare i Valbo FF:s ungdomslag – i en desperat manöver plötsligt flyttade ner honom som libero. Anledningen var att motståndarna i den aktuella matchen – det råkade för övrigt vara Gefle IF – hade gjorde tre mål inom loppet av bara fyra, fem minuter. Panikåtgärden gav resultat. Valbo släppte inte in något fler mål, och Mård hade funnit sin plats på planen.

Efter ungdomsåren förädlades talangen i Sandvikens IF. När det var dags att röra på sig igen provtränade han först med Hammarby, som då var ett allsvenskt lag, men valde till slut Gefle IF dit han kom 2009.

På den tiden var han fortfarande snudd på en tunnis – han vägde bara 86 kilo då – men när han bröt ett ben i foten i fjol fick han tid att bygga upp musklerna.

– Jag och Jonathan Hellström gymmade nästan varje dag och åt buffé på Sahflors efteråt – så jag gick nästan upp lite för mycket. Men det var en bra tid för mig. När jag började ettan på gymnasiet vägde jag 68 kilo, då var det en kompis som kallade mig för den vita somaliern, skrattar Mård, som numera väger 92 kilo.

Personer i hans närhet beskriver honom som lugn, omtänksam – och beslutsam.

Han bestämde sig tidigt för att bli fotbollsspelare och har inte tummat på den målsättningen någon gång under vägen.

Så nu när han har bestämt sig för att lära sig spela piano lär han inte ge upp i första taget även om fingrarna slinter på tangenterna några gånger.

– Jag har alltid velat lära mig något instrument, men när jag gick i skolan hade jag inte riktigt tid. Syrran spelade piano tidigare, så det är jag uppväxt med, och eftersom jag inte känner mig motiverad att plugga än kände jag att det här är en bra grej. Men jag har nyss börjat, säger han.

Kan du läsa noter?

– Jodå, det tar lite tid, och det är svårt att få ut det direkt på pianot. Men det går åt rätt håll.

– Det ska vara lite svårt, en utmaning, annars är det inte roligt.

Som fotbollsspelare står han och kollegorna inför utmaningen att glädjas åt framgångarna och samtidigt behålla ödmjukheten. Vilket inte verkar vara några svårigheter för GIF:s nye mittbacksstjärna.

– Vi är medvetna om att det kan komma mindre bra dagar framöver. Vi måste fortsätta jobba hårt, slår han fast.

Mer läsning

Annons