Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oremo tillbaka på Gefle IF:s jaktmarker

Det är ingen nyhet att Johan Oremo spelar fotboll för att, till stor del, jaga mål. Men det är kanske inte lika känt att han även mer än gärna ger sig ut i skogen för att spana efter och eventuellt skjuta djur – bara reglerna tillåter.

Annons

Intresset för jakt föll sig naturligt, redan som barn.

– Pappa jagar, mamma jagar, min bror jagar. Ja, hela familjen jagar, säger Oremo med ett leende och fortsätter:

– Är man uppvuxen i en sån familj är det inte så konstigt att man fastnar själv. Pappa är en jaktidiot, och det var klart att jag ville följa med när jag var liten. Det var bara att bära ryggsäcken och gå efter farsan. Sedan när jag hade åldern inne tog jag jägarexamen.

I dag är han en av runt 20 medlemmar i ett av lagen i Mo Södra i Söderhamn.

– Vi är uppdelade i tre jaktlag på totalt 60-70 personer, och har ett område på 10 000 hektar som vi jagar på. Jag är passkytt, och min far är hundförare, säger Johan, och berättar att det från år till år varierar hur ofta han hinner jaga.

– Det blir när jag har tid, det är rätt svårt att komma loss under fotbollssäsongen. Jag kan troligtvis inte vara med på älgjakten i oktober.

Johan har inte hunnit jaga lika frekvent som övriga i familjen, vilket är en av anledningarna till att antalet nedlagda djur är lägre för honom.

En tjäder och en älg – det är Johans skörd hittills.

– Tjädern sköt jag för fem år sedan. Och älgen i samband med älgjakten i oktober 2010.

• Berätta om hur det gick till när du fällde älgen.

– Det var en onsdag och jag skulle träna med Djurgården på eftermiddagen. Jag var ledig dagen innan och pratade med jaktledaren, som frågade om jag skulle med ut och jaga på förmiddagen dagen efter. Så blev det, och när jag väl fick tillfället var det inte så komplicerat. En ko kom och spatserade på mitt pass, och det var bara att skjuta.

• Det var inga problem alls?

– Jag var lite nervös, eftersom hon gick iväg 30-40 meter från skottplatsen efter att jag hade skjutit. De behöver ju inte ramla på en gång, men sedan kom hunden och så var det bara att börja jobba med älgen.

– Det var en lång väntan, och det här är ett av mina bästa minnen från jakten.

• Åt du av älgen?

– Absolut. Alla älgar vi skjuter styckas och så delar man på köttet. Och som skytt får du filéerna.

• Vad är tjusningen med jakt?

– Det är lugnt och skönt, du kommer ut i naturen och kan koppla av och bara ha dina egna funderingar.

• Du skulle ju kunna nöja dig med att gå ut i skogen och plocka svamp.

– Jo, absolut. Men man vill ha lite spänning.

– Sedan måste man ju självklart respektera djuren, när de får ungar till exempel. Vi har en jaktkalender som vi följer, och den är baserad på när det är okej att jaga djuren.

Johan Oremo menar att han haft en del oflyt ute i skogen, vilket är en verklighet som alla jägare får leva med. Han har bland annat varit nära att fälla ett rådjur under en så kallad pyrschjakt, som betyder att man smyger på ett vilt under absolut tystnad samtidigt som man måste ha koll på vart vinden blåser och hur viltet går.

– Rådjuret kom från fel håll och lurade mig lite. Jag hade visualiserat var jag trodde att djuret skulle komma, men så dök det upp bakom mig och jag hann inte skjuta helt enkelt.

– Jakten handlar mycket om tillfälligheter. Jag har bland annat haft en pinntjur på några meters avstånd, men då vi hade skjutit fullt på tjurar var det bara att låta den vara. Det var inte så roligt.

• Du har inga problem med att fälla levande varelser?

– Med tanke på att jag är uppväxt med det ser jag det som ganska naturligt. Det har blivit så automatiskt. Vi tar reda på allting och äter också allt.

– För mig är det här ett livssätt och jag tycker inte att det är något fel i det hela. Sedan finns det personer som har vuxit upp på ett annat sätt och som tycker det är helt fel att jaga.

Johan Oremo är alltså tillbaka i klubben där han fick sitt stora genombrott sommaren 2007.

Efter en skadefylld sejour i Djurgården ska Oremo bevisa att han minsann är en allsvensk anfallare av högsta klass igen.

Men i nuläget är Oremo nummer tre, bakom Mikael Dahlberg och Jakob Orlov.

• Är du inte rädd för att få nöta bänk?

– Absolut inte, hade jag varit det hade jag inte kommit tillbaka hit. Jag visste att det var hög konkurrens i anfallet, och enligt mig är det så att all konkurrens främjar utveckling. Om Dahlberg och Orlov är bra eggar det mig att bli ännu bättre.

• Vad förväntar du dig för mottagande på Strömvallen?

– Jag har inga förväntningar alls, eftersom jag inte vet hur det kommer att bli. Men jag hoppas att det blir bra.

• Kommer vi att få se den gamle Oremo?

– En av anledningarna till att jag valde att komma tillbaka är att jag vet att jag fungerat i den här miljön tidigare. Och jag är övertygad om att jag kan komma tillbaka till den nivå jag hade när jag lämnade Gefle.

Mer läsning

Annons