Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: GIF gjorde mycket rätt, men inte... ni vet vad!

De säger att det inte finns något dåligt väder (...titta gärna ut i dag).

Bara dåliga kläder (...som min kavaj i gårdagens ösregn).

Och dåliga resultat.

...som 0–0 hemma mot bottenkollegan/konkurrenten Gais.

Annons


Det här var verkligen ingen match att avbryta en semester för, om ens bara för några timmar.
Eller förresten, matchen var det inget större fel på – men resultatet.
Det här var GIF:s fjärde match (av 14 för säsongen) som slutade just 0–0, och den sjunde där GIF inte gjorde något mål.
Det är därför man ligger där man ligger, halvt sladdande i den allsvenska tabellen där det stora hotet är att konkurrenterna hamrar in trepoängare alltför ofta och GIF på sin kvalplats bara har just Gais och nyväckta Örebro bakom sig.
GIF har gjort ynka åtta mål, fördelade på fyra för Orlov, två för Dahlberg, ett för Eric Larsson (2–1-stänkaren mot Örebro), och ett till. Ett självmål som Djurgården levererade och som gav en oavgjord match på Stadion.

Matchen mot Gais var förutom den förrädiska nollan oväntat bra. Jag lyckades undvika att se brakförlusten mot Helsingborg i måndags, men rapporterna tydliggjorde en riktigt svag omstart av allsvenskan för GIF.
Därför var det riktigt imponerande att se att laget hade glömt bort den matchen totalt, för det fanns såväl tanke, mod och bra fötter i offensiven som mycket skedde på vänsterkanten.
En anledning var att Gais satte stopp för Jonas Lantto på högerkanten.
En annan, mer spännande, var att Jonathan Hellström och Jens Portin samarbetade på ett snyggt, effektivt sätt och skickade in en rad inlägg, och även fick iväg några skott.
Det var bara en sak som saknades, och ni vet vad.
Men spelet fram till straffområdet var det verkligen inget fel på. Utan på agerandet innanför det.

Regnet drev de flesta kollegorna inomhus, och kvar ute på pressläktaren blev bara jag och en engelsk frilansjournalist. Han skulle under någon vecka se sex matcher, för en längre artikel om allsvenskan i ett fotbollsmagasin.
Och han hade alltså hamnat på Strömvallen, efter att dagen före ha varit i Sundsvall och sett Giffarna och Åtvidaberg spela 3–3. Han var mest imponerad...av den gamla träläktaren och började plötsligt prata om Wimbledonfinalen när jag försökte dra den gamla valsen om att man i Gävle planerade en ny fotbollsarena...
När matchen var över tyckte den engelska besökaren att det inte fanns anledning att fördjupa sig mer i Gefle–Gais och 0–0 än att han kunde avstå intervjuer, utan istället slank iväg till en sportbar han spanat in för att där, äntligen, få se resten av Wimbledonfinalen.

Lika bra det, för jag hade nog faktiskt inte klarat av att översätta Olssons analys av det egna lagets anfallsspel, ogjorda mål, påträffade målchanser och slagna och oslagna inlägg.
Även om det är det stora Strindbergåret tänker jag dock inte gå slå långt att jag benämner Olssons analys som En dåres försvarstal.
GIF har om jag förstod saken rätt i alla fall tre jämnbra anfallare i Oremo, Orlov och Dahlberg.
Men inga mål.
GIF har bara vunnit två matcher i år, borta mot Kalmar och hemma mot Örebro. Nu vänder allsvenskan, och GIF har ett riktigt krislag som motståndare i IFK Göteborg. Först borta på lördag, sedan hemma lördagen därefter.
Det måste faktiskt bli minst en seger och en trepoängare på de två matcherna.
Och för det behövs...ni vet vad!

Mer läsning

Annons