Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Från Åshammar till Singapore - för Anna Wikenius vet musiken inga landsgränser

Anna Wikenius är frilansmusikern som i ena stunden uppträder i det karga och svårtillgängliga Sibirien och i nästa håller sångkurser i Finnspång. Med sina olika musikprojekt reser hon världen runt, för att sedan återvända till Stockholm och arbeta som sångpedagog. Snart bär det av till Belgien, men när GD Nöje träffar Anna Wikenius har hon nyss avslutat en spelning i Hammarby kapell.

Mellan väggarna i Hammarby kapell resonerar harmonier och avsiktliga dissonanser med tyngd och styrka. Sång och fiol kombineras med det finska nationalinstrumentet kantele i folktrion Folk´Avants musik. Det sammantagna uttrycket är lika unikt som gruppens namn indikerar. Vis- och folktradition återskapas och nyskapas här på ett sätt som är både dynamiskt och kaxigt. "Experimentell nordisk folkmusik" är trions egen beskrivning av sin genre.

– Vi vill utmana folkmusiken och göra något nytt, förklarar sångerskan Anna Wikenius efter spelningen.

Anna Wikenius är uppvuxen i Åshammar men bor numera i Stockholm där hon arbetar som sångpedagog några dagar i veckan. Alla andra dagar är hon frilansande musiker och arbetar ofta över genregränserna. Hon är en av medlemmarna i akappellakvartetten Kongero och sedan tre år tillbaka utgör hon, Maija Kauhanen och Anna Rubinsztein alltså folktrion Folk´Avant. Utöver det har Anna Wikenius samarbeten med flera olika musiker.

–Sånggruppen är en del av mig som musiker, men skulle man lyssna på något av det andra jag gör skulle det låta helt annorlunda, säger hon.

Med Kongero uppträder Anna Wikenius mest utomlands. Tidigare har gruppen turnerat i bland annat Kanada, USA och Ungern och till hösten bär det av på Europaturné. Både inom och utanför vokalgruppens turnérande reser Anna Wikenius ofta med sin musik till nya platser runt om i världen. Spanien, Sibirien och Tyskland är några av platserna och det blir hela tiden fler.

–Musiken tar en till olika platser. Ibland håller jag kurs i Finnspång och ibland i Bryssel. Ena stunden uppträder man i Flen och i nästan står man i Singapore och sjunger. En av de häftigaste sakerna jag gjort i musikväg var att uppträda i Sibirien. Dit hade det varit fysiskt omöjligt att komma om jag inte blivit inbjuden. Jag hade tolk hela tiden och det var december med polarnatt och platta, snötäckta landskap, säger hon.

Till hösten ska Anna Wikenius hålla i en folkmusikkurs på ett stort musik-camp i Belgien. Hon blev inbjuden som specialist och kursen blev fullbokad på bara fem dagar. Där ska deltagarna få lära sig sjunga svenska låtar trots att de inte kan svenska. Sånggruppen Kongero har även inlett ett musiksamarbete med den kanadensiska gruppen Des Temps Antan. Internationella musikmöten är över huvud taget något som ligger Anna Wikenius nära.

–Även om vi inte pratar samma språk kan vi kommunicera genom musiken, och den kommunikationen är mycket mer intim än tal. Musiken har aldrig vetat några landsgränser. All musik är släkt med och influerad av varandra och det spränger ju alla argument om "svensk tradition" som måste vaktas och bevaras. Man kan njuta exakt lika mycket av Iransk folkmusik som svensk. Stänger man in sig blir man fattig men om man delar med sig blir man rik - och det gäller speciellt inom musiken, säger Anna Wikenius.

Angående könsfördelningen inom folkmusiken har Anna Wikenius mycket att säga. Hon upplever att balansen är något bättre inom denna genre än inom musikbranschen i stort, men anser att det fortfarande finns en hel del jobb att göra.

–Jag upplever att folkmusiken ligger i framkant här jämfört med många andra genrer, även om mycket av den traditionella musiken är efter gubbar. Kvinnliga musiker får fortfarande lägre arvoden än manliga, men flera folkmusikarrangemang vill lyfta kvinnliga musiker och speciellt många unga kvinnor får utrymme, säger hon.

Anna Wikenius har dock noterat att könsfördelningen ser sämre ut bland de äldre folkmusikerna och anser att det är ett problem.

–En tråkig tendens är att när kvinnliga musiker bildar familj slutar de ofta spela medan männen fortsätter. Kvinnorna känner att de behöver vara hemma med barnen och prioritera familjen. Arrangörer har ett ansvar här, till exempel med att se till att musikerna har tillgång till barnpassning under sena kvällsspelningar, säger hon.

Att kvinnliga och manliga musiker presenteras olika även inom folkmusiken är något som Anna Wikenius också har lagt märke till.

–Vi spelade samma kväll som en trio killar. De blev presenterade som musikaliska genier och vi blev presenterade som vackra sångerskor. Men det blir ju helt fel. När vi vaknar en söndag morgon är vi kanske inte så vackra, men killarna är fortfarande genier, säger hon.

Anna Wikenius anser att det är viktigt att frågan lyfts och även att unga kvinnliga musiker får fler bra förebilder.

–Jag vill gärna att unga tjejer ser att de kan vara precis vilka musiker de vill, även tuffa och spela elbas. Könsfördelningen inom musiken är en otroligt viktig fråga. Vi ska inte alltid behöva ta plats från snubbarna, utan även ges plats. Det här måste förändras för så som det är just nu kan det inte få fortsätta, säger Anna Wikenius.

Trion Folk´Avant där Anna Wikenius sjunger släpper sitt debutalbum under våren 2017. Akappellagruppen Kongero planerar också att spela in en ny skiva inom en snar framtid och tillsammans med dem åker hon under nästa år på två olika internationella turnéer. Förutom dessa projekt ska hon och gitarristen Jakob Grubbström under hösten spela in en skiva med tolkningar av tonsättaren och textförfattaren Bo Nilssons låtar. Till hösten uppträder Anna Wikenius dessutom som solist i Sandvikens kyrka och tillsammans med orkester och kör i folkmusikrequiemet "Nu är en dag framliden" under en folkmusikmässa i Ovansjö kyrka.

Christina Smedbakken