Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från husknuten till Champions League:"Det är min förälskelse till sporten fotboll"

Det var en fotbollsförälskelse som ledde till en elitdomarkarriär – Sporten följde Martin Strömbergsson under en matchdag och fick en unik inblick i hans liv.

Annons

► TV-dokumentär: Spelet bakom kulisserna – Följ med elitdomaren Martin Strömbergsson under match

När elitdomaren Martin Strömbergsson kom till Östersund fick sporten följa honom under en matchdag. Den här lördagen tog Östersunds FK emot Falkenberg hemma på Jämtkraft arena. Strömbergsson är uppvuxen i Bomhus utanför Gävle och har alltid älskat sporten fotboll. Sedan han började spela som liten pojke har han aldrig slutat. Från de stökigaste matcherna i de lägre serierna till att få blåsa matcher i fotbollens finrum, Champions League.

Det är ingen slump egentligen att båda bröderna Markus och Martin Strömbergsson kom att gå så långt inom fotbollen. Bara runt husknuten i barndomshemmet fanns en fotbollsplan där bröderna Strömbergsson kunde lira tillsammans.

– Där spelade vi från att snön smälte till det att den föll igen, säger Martin.

Först var drömmen för lillebror Martin att bli fotbollsproffs, när han inte blev det ville han inte ge upp drömmen om att få tillhöra fotbollsfamiljen.

Vi tar allt från början. Fotboll var något som bröderna Strömbergsson växte upp med. Martin tillsammans med två år äldre brodern Markus, tillbringade så gott som all ledig tid med att spela fotboll. Fotbollen var en del av uppväxten. Första gången som Martin dömde en match var han 18 år gammal och skulle döma en pojklagsmatch. Det kom att bli en speciell upplevelse och en svår match där det sprang in två hundar på fotbollsplanen under matchen. Det blev lite lätt kaotiskt och det var föräldrar som kom med synpunkter till Martin som dömde sin första match.

– Efter det kände jag att det här var inget för mig, jag kände mig kränkt, upprörd och arg, säger han.

Men han hade tur.

En före detta allsvensk domare, Bo "Chopping" Persson såg matchen och såg något i hur den då unge Strömbergsson ledde matchen och uppmuntrade honom att fortsätta.

– Efter det gick det rätt fort, det där var på våren och sedan gick jag utbildning till hösten, säger Strömbergsson.

Att gå från spelare till domare var inte ett så stort steg för Strömbergsson:

– När jag spelade så dömde jag indirekt på alla matcher. Jag hade många synpunkter som spelare på domarna och hade på så vis en liten koppling till domarrollen.

Som 18-åring blev han distriktsdomare och ett år senare var han förbundsdomare. Han kombinerade spelandet i division 4 med att döma tills han var i 25-årsåldern.

– Med tiden fick man ju mer förståelse för den utsatta rollen som domare. Jag har alltid haft stor passion och vinnarskalle på planen men har alltid kunna varit ödmjuk efteråt och bett om ursäkt.

På tal om ödmjukhet. När sporten följde team Strömbergsson på Jämtkraft arena så pratades det mycket bakom ryggen på Martin. På ett positivt sätt. Han har verkligen ett rykte om sig att vara allsvenskans mest ödmjuke domare. Han tar i hand, ryggdunkas och skrattar och morsar på alla han möter. När han har gått förbi står de kvar och nickar hjärtligt efter honom och säger "vilken kille".

När Strömbergsson ska beskriva de största matcherna i sin karriär vill han dela upp dem i olika faser.

– Jag minns såväl min första division 4 match. Jag var 19 år och hade fått förtroende av Tommy Mossberg. Han betydde väldigt mycket för mig där, han gav mig förtroende att jag skulle klara det. Jag minns att jag var otroligt nervös, det var en match utanför Gävle. Jag hade fått två rutinerade herrar med mig som assisterande och de gav mig otroligt lugn för de peppade mig att jag skulle klara det. Det är helt klart den första riktigt stora matchen i min egen karriär.

Som nästa stora grej på hans egen lista hamnar en division 2 match han fått strax efter att han flyttat till Växjö för att studera socialpedagogik, det var inte matchen i sig som var stor men det som kom ut av den:

– Domarbossen Bosse Karlsson såg mig döma den matchen och efter det blev jag uttagen att döma skol-VM i Shanghai, Kina. Där kändes det som jag fick belöningen och det var då jag insåg att jag ville satsa på det här. Han har betytt mycket för mig och var en av de som fick mig att ta mig till superettan och sedan allsvenskan.

I samband med att han 2004 fick gå steg 5, steget för att bli elitdomare, blev han drabbad av en längre skadeperiod där hälsenan krånglade och tvingade honom från fotbollen i nästan tre säsonger.

– Det är också något jag alltid kommer att minnas. Hur det känns att vara ifrån det man älskar. Den perioden har gjort att jag uppskattar allt mycket mer nu.

2009 fick han sin första allsvenska match, Brommapojkarna mot Halmstad på Grimsta IP.

Därefter har det bara fortsatt för Gävlesonen som till och med fått döma i Champions League. Den match han toppar högst på hans lista får bli en Champions League semifinal:

– Jag var måldomare till Jonas Eriksson när han dömde semin mellan Real Madrid och Juventus. Det går inte att sätta ord på den upplevelsen.

Hur är det att gå in på en sådan stor match?

– Man är otroligt fokuserad, man går in i en egen bubbla. Det är nästan svårare att döma mindre matcher för på en sådan där stor arena är det bara buller. I början är man lite nervös men sedan pumpar adrenalinet igång. Det blir en otrolig laddning och man är riktigt trött efter en sådan match.

Är det svårt att ladda om mellan olika uppdrag?

– Nej det är viktigt för mig att det inte är någon skillnad. Nu kommer jag från världsmetropolen Istanbul där fotboll är religion och fansen är fanatiska till att döma i Östersund. Det är jätteviktigt för mig att visa att vi tar uppdragen på lika stort allvar och oavsett vilken match vi har vill jag att det ska synas på mitt team att vi är seriösa och att det ska lysa om oss av passion och engagemang vilken match det än handlar om.

Beskriv yrket fotbollsdomare.

– Jag tänker framför allt på ledarskap. Det är ett förhållningssätt där man ska kunna hantera konflikter och stresshantering på hög nivå samtidigt som man hela tiden har ett regelverk, en helig skrift att förhålla sig till.

Att vara fotbollsdomare är ett ganska utsatt yrke både i de lägre och högre divisionerna, hur hanterar du det?

– I de lägre divisionerna är det mer märkbart och mer direkt på mot den enskilda domaren. Nu är det mer media. Det är tufft att hantera. Ibland händer det att vi dömer på rätt sätt enligt regelboken och har en bra känsla med oss, men så kan någon journalist tycka något helt annat så står det sen överallt. Därför är integritet väldigt viktigt för mig. Att skydda min familj och att mitt domarskap inte ska gå ut över dem. Kritiken vill jag ta själv.

Vad är det värsta du varit med om som domare?

– En tuff händelse var när jag dömde Syrianska – AIK för ett par år sedan. Det var en kaotisk match där det blev kravaller och en smällare slängdes in på planen och hamnade i närheten av en av de assisterande domarna. Det var riktigt tufft efteråt. Man tar åt sig personligen efter en sådan grej. Man ställer sig frågan om det är värt att fortsätta.

Vad är det som får dig att fortsätta?

– Sådana där gånger blir det jakten på upprättelse. Oavsett om det var min första match när föräldrarna var otrevliga mot mig, eller som Syrianskamatchen så vill jag ha upprättelse. Jag vill inte att ondskan ska få vinna. Jag har varit med ett tag nu, jag tål kritik men jag är inte mer än människa. Det är rimligt att jag också tar åt mig en del ibland. Jag ser det som självutveckling. Den dagen jag inte bryr mig om kritik eller inte bryr mig om större misstag då är det nog dags att lägga av.

Din bror meddelade efter hans 5 veckor långa turné på fotbolls-EM i somras att han ska börja trappa ner och lägga av, hur känner du?

– Jag är 39 år, för två år sedan var jag knäskadad och totalt har jag missat fem år. Jag har fått en nytändning av att jag är skadefri. Det är en glädje att kunna fortsätta så länge som min kropp får vara hel. Jag vill inte vara utan det jag älskar, fotboll och min familj.

Du lever med två barn och fru strax utanför Gävle, är det svårt att få tid till familjelivet?

– Utslaget på ett år ser jag nog min familj mer än den vanliga familjefadern men det är under perioder då fotbollen är som mest som jag är ifrån dem mer. Det är ju tufft då såklart det kommer perioder då det är riktigt smärtsamt att vara ifrån de du älskar allra mest. Men jag är tacksam mot min fru. Det är hon som bestämmer, säger hon att jag ska sluta så gör jag det. Jag var i Chile och dömde och var ifrån familjen i fem veckor. Det var fruktansvärt jobbigt. Då får man extra tid att ta igen det sen.

Alla vet hur spelarna vinner en fotbollsmatch, hur ser en seger för ett domarteam ut?

– Det känner man efteråt. Jag tror stenhårt på klyschan att "en bra domare syns inte", det och att det blir rätt när man agerar såklart. Sedan är det alltid ett bra betyg när förlorande laget är nöjda och tackar efter matchen. En bra domare kan också sälja in felaktiga beslut, då är man trygg i sitt ledarskap.

Till sist, vad är det bästa med att vara domare?

– Enkelt svar: det är min förälskelse till sporten fotboll. Att jag får vara en del av fotbollsfamiljen och omges av dem. Jag anser att elitidrottare och fotbollsspelare är mina förebilder och jag hade följt dem oavsett. Nu får jag vara en del av det.

LÄS ÄVEN: Martins bror Markus om att vara 5 veckor på fotbolls-EM i somras.

Martin Strömbergsson:

Född: 1977

Debut som Förbundsdomare: 1997

Matcher i Allsvenskan: 100

Matcher i Superettan: 38 FIFA-domare: 2011-

Internationella matcher: 46

Aktuellt: Blåser VM-kval match nästa vecka.

Källa: Fogis

Annons