Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fredag - förväntan

Elin Öholm skriver om en vecka i livet, sju dagar, sju texter, hon kallar dem novellsamling och sätter titeln ”Hela jävla veckan”, där vi får följa en helt vanlig tjej i övre tonåren genom hennes tankar. Elin Öholm går sista året på Vasaskolan i Gävle. Att skriva texterna, och få dem publicerade, är hennes avslutande projektarbete. Varsågod, ”Hela jävla veckan” av Elin Öholm.

Annons

I kväll händer det. I dag är dagen D, det är i kväll allt avgörs: vem vinner och vem försvinner? Fredagens fest är alltid veckans höjdpunkt, det är enbart på grund av den som många ens bryr sig om att kliva ur sängen om mornarna. De inser att den bara kommer att gå långsammare om de inte gör något – till exempel går till skolan. På fredagar kan man näst intill smaka på den de höga förväntningarna som osar kring allas huvuden. Fredag är lika med fest, och fest är lika med sanningens ögonblick.
Spänningen är hög så här på fredagsförmiddagen: Vad ska du ha på dig? Tror du att han kommer att vara där? Ser jag tjock ut i min röda klänning? Efter lunch kommer halva klassen att skippa lektionerna för att i stället ge sig ut på spritjakt. Vissa har tur och har föräldrar eller syskon som kan köpa ut, för andra är det svårare. Kanske finns det en äldre kompis, pojkvän eller flickvän de kan fråga, men har de riktig otur får de stå utanför systemet och ragga langare. Det är ett tufft och enträget arbete som kan ta flera timmar att fullfölja, men för de allra flesta lönar det sig. Vad gör man inte för att få gå på fest?
Ja, fredag är i sanning en dag av förväntan. Personligen är jag ganska lugn. Sådan är jag, lugn och behärskad i allmänhet. I alla fall för det mesta. Eller åtminstone ibland. Okej, väldigt sällan, men just nu är jag det. Nu kan jag i lugn och ro iaktta de andra som ska på fest i kväll. Jag sitter i klassrummet och överallt omkring mig pratas det om den kommande händelsen. Veckans fest är hos klassens rikemansbarn, så förväntningarna är extra höga. Alla hoppas på en riktigt bra DJ och en stor, fräsch lokal.
Det kommer att bli kul, det känner jag. I dag är dagen D. Rätt personer kommer att vara där, även han den där som jag tänkt på så länge. Och alla vet ju att om man vill ha någon så försöker man få denne på fredagens fest. Jag säger inte att jag VILL ha honom, nej nej, jag menar bara rent hypotetiskt. Jag vill inte ha någon alls, ingen ingen ingen. Hur som helst, i kväll kommer det att bli bra. Förväntningarna är det viktiga, och sådana finns det massor av. Det känns faktiskt riktigt stämningsfullt, minsann.
Helt ärligt är jag nog ganska nervös. Inte för att han är där utan för att… för att… för att alla är där. Alla är där, och allt kommer att bli ihågkommet. Det här kommer bli den största festen i mitt och mina klasskompisars liv. Ja herre Gud, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Hela tiden sitter jag och tittar på klockan, men den tycks stå stilla. Det är inte möjligt att den rör sig framåt varje minut. Var tionde, som mest. Däremellan står den stilla. Nu när jag tänker på det verkar det som att alla runt omkring mig rör sig långsammare än vanligt. Är det här ett skämt? Gör de det bara för att jävlas med mig? Jag förstår ingenting. Schysst är det i alla fall inte.
Åh, kan inte skoldagen ta slut? Jag längtar så jag går sönder. Tonight is the night.
Elin Öholm