Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fredrik Mikaelsson

Annons

Tama Lejon fungerar som en myspysskiva för de som inte är överdrivet insatta i reggae och vill ha något lättlyssnat i bakgrunden. Fredrik Mikaelsson beskriver sig själv i stort sett som en glad amatör som viftar till några hyfsade låtar om sådant jag bryr mig om. Det är precis så det låter. Han låter som en mini-Kapten Röd, en ofta rätt platt akt, blandad med stereotypiska rytmer och politiskt korrekta texter. Några trallvänliga grejer, några som fungerar på dansgolvet, och en hel drös låtar av stilen allt-är-babylons-fel-reggae. En villa-volvo-vovve-reggae som Little Lenny skulle ha kunnat göra som om han hade hittat till svenskan och 2000-talet.
Samtidigt ska man inte vara för hård mot Fredrik och hans andra platta (debuten kom 2006 med ”Livet här i Babylon”). Det funkar överlag, och hans stilblandningar på bland annat ”Mandela” och ”Köpenhamn” gungar loss bra, men då flyger i stället popen på en i vågor som nästan dränker skivans kategorisering som reggae. Om Mikaelssons potential kan mycket gott sägas (jag kommer inte att räkna ut nästa platta) och inte heller kommer jag försätta en chans att se honom live.
PER WALLIN