Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frihetens pris i Iran

Annons

Läget i Iran fortsätter att vara oroligt. På måndagen erkände det mäktiga Väktarrådet att det har förekommit vissa felaktigheter i valet – antalet röster var högre än antalet röstberättigade i 50 av 366 valdistrikt. De besegrade regimkritiska presidentkandidaterna lär inte nöja sig med det erkännandet.

Vad som kommer att ske framöver är svårt att förutse. Det halvmilitära revolutionsgardet har förklarat att man inte kommer att tveka att krossa ”olagliga” demonstrationer. Men även om man skulle kväsa upproret kan det uppstå snart igen. Enligt shiitisk tradition sörjer man sina döda även på den fyrtionde dagen – vilket innebär att varje död kvinna eller man kan trigga en ny omgång med massprotester. Under revolutionen för trettio år sedan återkom konfrontationerna ofta i fyrtiodagarsintervall.

Det Västvärldens ledare kan göra, på kort sikt, är att kritisera valfusket och regimens brott mot de mänskliga rättigheterna. De som har den tekniska kompetensen kan hjälpa till att se till att internet i Iran förblir så öppet som möjligt. Det riktigt tragiska i den här situationen är att även om Mahmoud Ahmadinejad störtas och oppositionen kommer till makten är det en enorm avgrund som skiljer det iranska präststyret från en riktig demokrati.

Kanske leder demonstrationerna bara till en islamisk republik i lightversion. Det skulle visserligen innebära en förbättring mot dagens grymma regim – men ändå ett enormt svek mot de många tusen som nu gått ut på gatorna och riskerat sina liv för friheten.