Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fullproppat - men kolla Kjellgren!

Annons

Konstutställningen på Engeltofta är så fullproppad att det nästan är svårt att få en bra överblick. Lokalerna är förförande vackra, men att titta på tretton konstnärers verk i värmen som samlats längst upp i herrgårdsbyggnaden är faktiskt ganska mödosamt. Men det är ändå helt klart värt det.

Det mesta är visserligen rätt så konventionellt måleri, inte sällan på gränsen till tråkigt. Blommor och blader etcetera. Men Jan Berglins 10 år med Berglins är så klart trevlig. Tio stycken serier, en för varje år mellan 1998 och 2007, skapar en bra överblick över en riktigt skicklig serietecknares arbete.

Sme´Johans och Björn Steiners glas- och smideskonst är perfekt placerad uppe i tornet där ljuset gör att den verkligen kommer till sin rätt. Särskilt glaset har verkligen funnit sin plats i rummet med utsikt över havet.

Jonas Kjellgrens två skulpturer i blandteknik är helt på egen hand värda den svettiga bussturen, även om de är lite tråkigt placerade i varsitt hörn. Det verkar finnas någon typ av ekorrtrend just nu i alla fall, jag tänker på Johans Nyströms lilla uppstoppade på Galleri Nödutgång, och här finns också en.

Den är vit, den saknar ögon, och håller upp ett väl synligt långfinger.Eller ekorrdito, i alla fall.

Det verkar locka det där, att låta den gulliga och lättillgängliga lilla gnagaren ställas mot något slags ilsken ondska. Och jag tycker att det är alldeles förtjusande.

Kjellgrens andra skulptur, i samma teknik, föreställer en blixt som slår ner i en morot.

Det är absurt, roligt och banalt på en och samma gång.

Jag känner mig som en ängslig och patetisk kritiker, för jag vill att Kjellgren ska komma dit och säga åt mig vad jag ska tycka. Bra där.