Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fyra ringar – då kunde alla dansa med

”Små grodorna, små grodorna, är lustiga att se.”
Så ljöd sången när första dansen runt stången kom igång i Högbo Bruk.
Då hade stången precis rests.

Annons

Grå moln skymde solen och det var kallt när majstången restes vid tre på eftermiddagen i Högbo bruk. Därefter höll nye vd:n Hans-Peter Eriksson ett midsommartal och började med att välkomna allesammans till Högbo.

– Midsommarafton har historiskt varit en magisk dag och det här är lite av en magisk plats, sa han.

Precis framför scenen stod danslag i traditionella folkdräkter. Männen hade liar och krattor i händerna medan kvinnorna höll varsin jättelik krans av löv.

Vid det här laget fylldes parkeringsfickorna i snabb takt och köerna från bilvägen blev längre och längre.

När Hans-Peter Eriksson avslutat talet stämde musikanterna upp i fiolmusik samtidigt som besökarna förberedde sig för dansen runt stången. De formade sig i fyra ringar med den minsta längst in och största längst ut.

Små grodorna blev öppningsdansen följt av visor dedikerade i tur ordning bagaren, snickaren och skrattollen.

Och golfaren.

– Vi är ju i Högbo, sa musikern som ledde dansen från scenen.

”Så här gör golfaren var han står, var han sitter och var han går, får vi lov, får vi lov, att sjunga golfarens visa.”

Och medan sången ljöd gjorde samtliga deltagare perfekta svingar som fått självaste Tiger Woods att ligga i lä.

Bland de uppemot tusen personer som samlats fanns Elin Malmqvist, Maja Söderlund och Louise Åslund, alla nio år och från Sandviken.

– Vi kommer hit varje år för att det är kul att dansa. Vi brukar fika också när vi är här, säger de och återvänder sedan till dansen runt stången igen.

Men Christer Asp, makan Sol-Britt Asp, Inger Pettersson och hennes barnbarn Linda dansar inte. De är här för femte året i rad och sitter nu under filtar och huttrar.

Snabbt och skrattande gömmer de chipspåsarna när de ser fotografens kamera.

– Förut brukade vi komma bara ibland. Nu åker vi hit varje år. Men aldrig tidigare har här varit lika kallt som nu, säger Christer Asp

– Jag brukade dansa med barnbarnen när de var små, men inte längre, säger Inger Pettersson.