Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Går vi mot en intellektuell bankrutt?

Annons

Svenska högskolor skall vid sidan av utbildning och forskning samverka med det omgivande samhället. Samverkansuppgiften låter tilltalande och det har funnits en stor enighet om dess värde. Men hur går samverkansuppdraget ihop med idealet om det akademiska oberoendet och den lagstadgade forskningsfriheten? Är det högskolorna själva som bestämmer villkoren för samverkan?

För såväl den nuvarande regeringen som den förra har samverkansuppgiften varit ett sätt att kamouflera en starkare politisk styrning av högskolan.

Den förra regeringen ville stärka sambandet mellan forskning och tillväxt, och främja kommersialisering av forskning och innovationstänkandet i akademin, bland annat genom att inrätta den statliga myndigheten Vinnova. Den nuvarande regeringen vill lagstifta att akademin skall ”verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta”.

Oavsett regering kvarstår problemet att forskningens nytta definieras politiskt snarare än akademiskt. Nyttan i den politiska meningen betyder att forskningen i allt högre grad bör tjäna politikens intressen och näringslivets behov och i allt lägre grad utföras på vetenskapens egna villkor. Därför skjuts också allt större resurser till behovsmotiverad forskning på bekostnad av grundforskning. Vad samverkansuppgiften i praktiken handlar om, är att minska utrymmet för den lagstadgade fria forskningen.

Gör då akademin motstånd? Nej, det häpnadsväckande är hur undergiven akademin är den politiska styrningen. Trots att en av akademins heligaste principer hotas: principen om oberoende. Än värre: högskolan har inte bara accepterat den politiska styrningen, den har också gjort politikens marknads- och nyttotänkande till sitt eget.

Politiker och högskoleledningar driver tillsammans linjen att vetenskapens inriktning skall bestämmas utanför forskarssamhället. Forskning och utbildning skall modelleras utifrån efterfrågan och kundtänkande. ”Efterfrågad” forskning premieras.

Studenter, kommuner och näringsliv är ”kunder”.

Vid Högskolan i Gävle till exempel manifesteras marknadsanpassningen i samverkansprojekt som FÖRST – FÖRstärkt Samverkan mellan Högskolan i Gävle och regionen för ökad Tillväxt. Projektet vill bland annat ”tillgängliggöra högskolors och universitets resurser för näringslivet” och ”stödja företagens förmåga att effektivisera verksamheten samt utveckla nya produkter och tjänster”.

Genom att ”främja en gynnsam kultur för entreprenörskap och företagande” hoppas man bland annat att projektet skall leda till att högskolans verksamhet i större utsträckning skall komma att bygga på ”företagens villkor och behov” och resultera ”i konkreta fördelar och möjligheter för företagen”. De regionalpolitiska intressena och marknadens förväntningar har förvandlats till högskolans inre strategier och målsättningar.

Men marknadstänkandet skall också ingjutas i högskolans medarbetare.

Ämnesföreträdarna vid HiG har till exempel uppmanats av ledningen att betrakta sig själva som företagare och entreprenörer och vara lojala mot ”firman” genom att effektivt ”sälja ut” forskning och undervisning – ”value for money”.

Frågan är om man kan kalla en ”firma” akademisk? Frågan är berättigad eftersom en firmas idé är att inte vara oberoende – det är kunderna och efterfrågan som bestämmer. För akademin däremot brukar den oberoende forskningen vara ett av de mest väsentliga kännetecknen.

I de europeiska universitetens Magna Charta står det: ”För att tillgodose omvärldens behov måste universitetens forskning och undervisning vara moraliskt och intellektuellt oberoende av alla politiska, ideologiska och ekonomiska maktgrupperingar.”

Förutsättningen för att universitetens forskning skall kunna tillgodose omvärldens behov är just akademins oberoende och det kollegiala självstyret. Det är bara grundforskningens utveckling och resultat som kan avgöra vilka behov det omgivande samhället kan formulera. Den behovsmotiverade forskningen förutsätter grundforskningen.

Men vetenskap handlar inte bara om samhällets behov och utveckling. Lika viktigt är att högskolorna ägnar sig åt obekväm forskning och utbildning, det som inte marknaden eller politiken önskar eller efterfrågar.

Denna frihetsprincip är, liksom pressfriheten, en av det demokratiska samhällets grundstenar. Oavsett om vår forskning kommer till nytta eller inte, är det viktigt, inte bara för vetenskapen utan också för samhället, att vi bevarar möjligheten till en oberoende forskning.

Även om den ekonomiska styrningen utgör ett hot mot den fria forskningen, måste vi ändå ställa oss frågan vad som är idén med vår verksamhet. Om vi gör avkall på den akademiska principen om forskningsfrihet, kanske vi blir belönade för tillfället.

Men om andra än vi själva skall avgöra det akademiska innehållet vandrar vi mot en intellektuell bankrutt. Därmed undergräver vi själva akademins funktion och existens på sikt.

Vilka ska i framtiden oberoende undersöka och kritisk analysera samhället, kulturen och vetenskapen i en högskola där behoven och nyttan definieras av politiska och ekonomiska intressen?

Michael Gustavsson

Professor i litteraturvetenskap

Högskolan i Gävle