Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gärna kunglig park, men viktigare är Gustavs bro!

Mats Öströms förslag att ge platsen söder om Rådhuset namnet Kung Kristofers park är utmärkt.

Annons

 Allt som kan öka gemene mans historiska intresse är välkommet. Den tilltänkta platsen är väl vald, centralt belägen och i anslutning till Rådhusesplanaden, stadens stolthet, som man ofta först visar gäster utifrån. Att Gävle är Norrlands äldsta stad bör hugfästas. Lämpligen förses platsen med en skylt med kort historik.

Ändå finns det en annan åtgärd, mer angelägen. Sockeln till minnesstenen på Gustavs bro har länge varit bedrövligt nerklottrad. ”Det är skam, det är fläck på Gävles baner att stadens vackraste bro så illa vårdas” vill man utbrista. Det är historisk mark. Många anser att staden fått sitt namn av de höga gavellika stränder som här reser sig från Gavleån. De lärde tvistar om Gävle ursprungligen var en bebyggelse vid bron.

Det är okänt när den första bron på platsen byggdes. Man vet att Valbo sockenmän och stadens borgare hade att gemensamt svara för underhållet av var sin brohalva och att en äldre träbro hette Gavelbron. Natten mot den 14 maj 1770 spolade en kraftig vårflod bort brons stenkistor på stadens sida och huvudförbindelsen västerut blev avskuren. Innan en tidigare tanke på en stenbro kunde förverkligas måste den gamla träbron repareras. Vid avsyningen av reparationen befallde landshövdingen ”att hans täckta vagn med fyra karlar uppå skulle i fullt språng överköras fram och åter”.

Erik Wickberg, som skrev i GD den 4 april 1964 om ”Tjusarkungens bro vid västra utfarten”, förmodade att de kungatrogna borgarna i Gävle gjorde sitt yttersta för att få den nya stenbron klar till Gustav III:s kröning den 29 maj 1772. Men först i augusti blev bron färdig och döptes till Gustavs bro för att hedra den nye kungen. Bron blev dyr – staden nödgades ta lån. En minnessten sattes upp på bron med följande inskrift under kungens krönta namnchiffer. ”GUSTAFS BRO UPPÅ GEFLE STADS OCH WALBO SOCKNS KOSTNAD SAMMANHWÄLFD D. XIX AUG. MDCCLXXII”.

Den mångkunnige Göran Severin har fäst min uppmärksamhet på att den 19 augusti 1772 var dagen för kungens statsvälvning.

Var dateringen av minnesstenen ett sätt för staden att betyga monarken sin lojalitet?

Magistratsprotokollen ger enligt Wickberg ingen ledning. 20 år senare höll Gustav III som bekant sin sista riksdag här i Gävle för att lösa rikets dåliga finanser.

Varför Gävle? Kungen fruktade för sitt liv och vågade inte hålla riksdagen i Stockholm, där det var gott om oppositionella adelsmän. Till Gävle var det inte så enkelt att färdas. Vidare var Gävleborna rojalister. Jan Sterner återger i verket ”Tvåtusen år i Gävlebygden” (s 107) en anekdot om att, när Gävle 1790 skickade en delegation till kungen för att tacka för freden efter kriget mot Ryssland, en hovdam ska ha frågat: ”Men var de inte de där, som var här och tackade för kriget också?”

Kungen vidtog också sina mått och steg. Landshövdingen Fredrik Adolf Ulrik Cronstedt – kritisk mot kungen – skickades på uppdrag utomlands. Adliga ämbetsmän, som inte var ätternas huvudmän, förbjöds att utan särskilt tillstånd besöka riksdagen. Kungen själv bevistade riksdagen, som pågick mellan den 23 januari och 24 februari 1792, bara de tre sista dagarna. Riksdagen beskrevs som tämligen lugn även om rykten i Stockholm gjorde gällande (se Länsmuseets häfte om riksdagen s 4): ”Ständerna bo illa. Dyrt är det. Tonen skall ej vara gynnsam”.

En praktfull äreport restes på Gustavs bro inför Karl XIV Johans besök i staden 1819 (se anslående bild i Ulf Ivar Nilsson: Gävle på 1800-talet, s 232). Sedan 1959 är bron gång och cykelbro. Nu stannar vandraren på Hälsans stig gärna till och gläds över den lummiga grönskan och ljusets speglingar i vattenvirvlarna så som resenärer säkert gjort i alla tider så länge färdvägen här gått fram.

Kostnaden för saneringen av minnesstenen borde vara överkomlig. Eller går alla pengar till ombyggnad av Stortorget? Vad var det för resten för fel med torget?

200-årsminnet av riksdagen i Gävle uppmärksammades av Länsmuseet med en utställning, den dittills största i museets historia. På grund av riksdagen är Gustav III mer än någon annan regent förknippad med Gävle. Pietet för historien bjuder – om nu inte den rojalistiska glöden helt slocknat - att en kulturstad som Gävle ömt vårdar Gustavs bro ty, som Esaias Tegnér (1836) diktade:

”Det låg ett skimmer över Gustavs dagar /Fantastiskt, flärdfullt, utländskt om du vill./Men det var sol däri och hur du klagar/Hvar stode vi om de ej funnits till.”