Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

45 år med morgonjympa

/

Det kan vara trögt att komma igång med träning och ännu trögare att hålla i. Många ger upp några månader efter nyårslöftet.

Inte Magnus Lindberg. Han har hållit i sina jympapass i arla morgonstund i 45 år.

Annons

– Det här är inte bara träning. Det är socialt också. För mig är den en viktig del av livet, säger han.

Det är fortfarande mörkt ute när han kommer till Fjärran Höjder-badet när det öppnar, halv sju. Om en kvart börjar träningen. Samma tid varje tisdag och fredag är han redo för ett pass. Vecka efter vecka. År ut och år in. Han var 20 år när han började. Nu är han 65 år och har nyligen blivit pensionär.

– Nja, jag var ju borta från stan några år, men när jag kom tillbaka upptäckte jag att den här jympagruppen, som startade som ett rehabprojekt på Wikmans Bil 1965, men som fortsatte efter projektet, fortfarande levde. Det har bara varit två ledare under alla år, först Curt Holmqvist, som var lärare på Vasa, och sen, sedan 1989, Bodil Gustafsson, berättar han.

De är omkring 30 personer i gruppen, som kallar sig Ekluten. Drygt 20 brukar vara på plats varje pass. Medelåldern är hög även om inte alla varit med från början, som Magnus Lindberg.

Just den här dagen är det bara män som har kommit, men det finns några ”tjejer” i gruppen också, säger han. Ja, förutom Bodil då.

– Bodil är fantastisk. Hon betyder väldigt mycket för oss. Om det inte hade varit för henne hade det nog inte funnits någon grupp. Hon har ett personligt engagemang i oss, bjuder på sig själv och ser alla. Hon gör nya pass varje termin, anpassade efter oss. Herregud, hon har ju ägnat sig åt den här gruppen under halva sitt liv.

Passet kör igång med uppvärmningen. Och det är ett ganska tufft pass med uppdaterad musik, inget för otränade.

– Bodil gör alltid ett allsidigt program med bra musik. Musiken är otroligt viktig, säger Magnus, som artigt pratar med oss fast passet börjat och musiken, Petra Marklund, dunkar ur högtalarna.

Tills hon ropar.

– Hörru Magnus! Ska du stå där och prata eller ska du träna?

Bodil jobbar annars på Fjärran Höjder-badet och är engagerad i träning på olika sätt. Det märks att hon gillar sin grupp och att det är ömsesidigt. Det är kanske inte alla träningsledare som får kramar av sina deltagare när de kommer. Ändå jagar hon på dem rejält under passen.

– Visst är det vackert, säger hon när hon far förbi och ler åt gruppen som blir svettigare och svettigare.

Magnus Lindberg tycker om att träna tidigt.

– Att hålla sig någorlunda i form, det behöver man ju, liksom kontinuiteten i träningen. Och när man klarar av den tidigt är man ju fri sen resten av dagen och det känns ju otroligt bra. Men alla passar det förstås inte. Jag har under alla år försökt få med min fru, men det har inte gått. Själv tycker jag att det är svårare på kvällen, när man är lite däst efter middagen och sen ska iväg. Då är det nog lätt att ge upp. Själv kan jag inte tänka mig att ge upp de här morgnarna.

Mer läsning

Annons