Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åkes drivkraft är att göra skillnad

/
  • En afghansk kvinna visar stolt upp sitt bevis på att hon tagit polisexamen.
  • Det är ont om kvinnliga poliser i Afghanistan men de behövs bland annat när kvinnor ska visiteras. Kvinnorna till vänster i bild är båda poliser.
  • En kvinnlig polis undersöker en bil.
  • Idrott har alltid varit en stor del av Åke Roghes liv. Här passar han på att prata med afghanska fotbollsspelare.
  • Afghanistan har precis fått sin första skatepark, Skateistan. Åke Roghe chef för EUPOL och Mohammad Zaher Aghbar, president för Afghanistans olympiska kommitté gjorde ett besök.

Större delen av Afghanistan är redan överlämnat och den sista december 2014 ska den internationella militära insatsen avslutas. Landet ska kunna stå på egna ben, men då gäller det att rättsväsendet fungerar.

Det är här Åke Roghe kommer in i bilden. Det är han som ska öppna dörrarna, som han själv uttrycker det.

Annons

I sju månader har han varit chef för EU:s polisinsats i Afghanistan.

– Det blir fler och fler incidenter när militären drar ner. Vi har inte varit måltavla men den lokala säkerhetspolisen har det.

Åke Roghe berättar att chefen för den lokala säkerhetspolisen, tio poliser och 18 civila nyligen dog i en attack av en självmordsbombare.

Han delar in attackerna i tre grupper där självmordsbombare är en av grupperna. Självmordsbombarna attackerar både militära och civila mål. Ett annat hot är insideattackerna där talibaner infiltrerar militären. Tredje hotet är vägbomber.

– De löser ut bomberna med mobiltelefoner. I bilarna har vi ett system som skapar en bubbla och slår ut elektroniken, men talibanerna utvecklar nya metoder.

Själv har han inte varit med om några incidenter under de månader han varit i Afghanistan. Det närmaste är en vägbomb som utlöstes fem minuter efter att Åke Roghe passerat. Men risken finns alltid och han är inte den som sitter på kontoret och gömmer sig. Han besöker två fältkontor i månaden och varje besök tar tre dagar.

– Jag jobbar med inrikesministern och EU:s ambassadörer. Det är en stor familj så det är problematiskt att koordinera insatserna.

Säkerhetskraven runt honom är rigorösa. Han är en mäktig och viktig person. Alltid skottsäkra bilar och fyra personliga livvakter. FN-personalen åker i vanliga bilar.

– Vi har ett privat säkerhetsföretag med före detta gurkhasoldater. Riktiga hårdingar. Runt campen finns nästen med k-pistbeväpnade soldater.

Nu är han hemma för att bara ta det lugnt i ett par veckor och i stort sett göra ingenting. I Afghanistan jobbar han 8-19 sju dagar i veckan. Det finns inte så mycket annat att göra.

För att inte gå in i väggen totalt har han två veckors ledigt var sjätte eller var åttonde vecka. Den lediga tiden tillbringar han med fru och hund i Gävle, i fjällen eller i stugan i Dalarna. Då kan han njuta av att leva precis som vem som helst, utan livvakter, skyddande murar, möten med ministrar och ambassadörer och resor till Bryssel för avrapportering.

Åke Roghe berättar om det stora EU-programmet för att rekrytera kvinnliga poliser. Kvinnorna behövs inte minst när det handlar om våldtäkt och familjevåld. I Afghanistan finns 157 000 poliser, endast 1 500 av dem är kvinnor och för de flesta av dem handlar det om administration i stället för att vara ute på fältet.

Att rekrytera män är inga problem eftersom arbetslösheten är stor och de får hyfsad lön. Men att få med kvinnorna är betydligt svårare.

– Kvinnor ska vara hemma och lyda. Familjen respekterar inte kvinnor som jobbar. De blir ofta misshandlade.

Om någon vecka kommer det att hållas ett stort seminarium om kvinnliga poliser och alla som kan påverka kulturen bjuds in. Men det kommer att ta tid att förändra synen på kvinnan och förutsättningarna för kvinnor i arbetslivet.

– Afghanerna trycker på. De är fantastiska människor, varma med stort hjärta och hårt arbetande. De har krigat i 30 år så de är riktiga hårdingar. Många av de jag träffar är före detta muhajedinkrigare som krigat mot ryssar och talibaner. De har dödat ett antal människor och är inte rädda för att dö, men de vill att vi ska vara kvar.

Snöflingor stora som lovikkavantar börjar singla ner. Åke Roghe säger att vädret är likadant i Kabul, fast på slättlandet är det lite varmare.

Men vad är det som driver honom att jobba långa dagar, veckor i streck i ett kargt krigsdrabbat land långt från familjen?

– Att hjälpa människor. Att göra skillnad.

Mer läsning

Annons