Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Där chefen har kul på jobbet – det är Rusta det...

GD SÖNDAG ­­­möter Anders Forsgren

Annons

Anders Forsgren växte upp i Sörby i Gävle och drömde om att bli arkitekt, tills en sax hamnade fel. I dag är han en av två ägare till varuhuskedjan Rusta, som växer så det knakar mitt i varselvåg och lågkonjunktur. – Hade det inte varit för Gävle hade jag inte varit här i dag. Rusta hade säkert sett helt annorlunda ut. Det går inte att överskatta Gävles betydelse för mig, säger han

Vi träffar honom på Rustas huvudkontor i företagsparken InfraCity i Upplands Väsby. Tillsammans med kompanjonen Bengt-Olov Forssell äger han företaget som numera har drygt 1 100 anställda och omsätter omkring tre miljarder kronor. Den första butiken öppnade i Gävle. Det gjorde även den senaste – dock knappast den sista – den 67:e butiken, som slog upp portarna i Hemlingby i oktober.

Förutom uppväxten i Gävle så är en annan betydande orsak till framgången att han ville ha kul. För det hade han inte som börsanalytiker, vilket han var en period efter att ha tagit examen som civilekonom i Uppsala.

– Nej, det var alldeles för långt från verkligheten så jag sökte jobb på Hennes och Mauritz där jag blev påläggskalv och jobbade nära Erling Persson, grundaren. Jag jobbade med inköp, ekonomi och försäljning i ett par år. Jag lärde mig ruskigt mycket där, fast jag inte förstod det då, om att vara beslutsmässig och lageromsättningshastighet bland annat. Men så ringde min gamla professor från Uppsala och frågade om jag inte ville komma tillbaka och forska och undervisa.

Där träffade han Bengt-Olov Forsell.

– Han hade också fått samma erbjudande. Han ägde ett byggvaruhus och var duktig på fastigheter. Jag arbetade vid sidan om vid Uppsala universitet som konsult och hjälpte svenska företag att etablera sig utomlands. Vi pratade oftare och oftare om att göra något tillsammans. Vi såg att gör det själv-handeln då såg helt annorlunda ut utomlands, med tapeter, mattor, färg, verktyg, allt... i samma hus. Det fanns inte i Sverige då.

När Tapetlagret i Gävle gick i konkurs 1986 köpte de det, sålde ut lagret och öppnade den första Rustabutiken i Gävle. Inom ett år fanns det sex butiker i Sverige.

– Vi såg att det fungerade, men vi förstod tidigt att för att lyckas ordentligt var vi också tvungna att ha annat; trädgårdsartiklar, julklappar, skönhetsartiklar, schampo. Vi tänkte rätt då, helt enkelt, och på den vägen är det fortfarande. Vi har ungefär samma varugrupper, då som nu. Och sen har vi också det där som gör vardagen lite roligare; erbjudanden och nyheter. Vi försöker inte vara fina i kanten.

Han säger att tanken från början var att växa fort, att bli en rikstäckande kedja.

– Vi blev stora på att köpa mycket och billigt, utan mellanhänder, alltid så nära källan som möjligt. Vi gjorde det andra inte gjorde. Och från första början har vi jobbat stenhårt på att vara prisledande. Jag tänker ständigt på det. Jag kan inte gå i andra butiker och handla utan att tänka på hur vi skulle kunna sälja just den varan billigare.

– Om något är orimligt dyrt kan man ofta tillverka en liknande produkt själv någonstans i världen där det är billigare. Det finns alltid något ställe. Ett varumärke är just det; bara ett varumärke.

En bidragande orsak till framgången är det goda samarbetet med kompanjonen Bengt-Olov, säger han.

– Vi har lyckats hålla sams hela vägen. Vi har en platt organisation där vi båda har varit mycket delaktiga i verksamheten, både i stort och smått.

– Och vi har haft nytta av att ha undervisat i det vi gör; vi har kunnat se från början hur vi ska göra det lite enklare, lite smartare.

Och nu väntar utlandsetablering, i vilka länder vill han inte specificera, men säger att norra Europa kan vara en god gissning. Ett annat mål är börsintroducering inom två år.

Hans pappa ägde bensinstationer och hans mamma jobbade med utbildning på Posten när han växte upp.

– Gävle var en alldeles lagom stor stad att växa upp i. Bengt-Olov kommer från Ljusdal. Vi är båda alldeles vanliga människor från mellanstora orter. Jag tror att det gjort att vi behållit fötterna på jorden. Det får inte bli för mycket fina gatan. Hade jag växt upp på Östermalm i Stockholm hade jag säkert fortfarande varit börsanalytiker, för det var ju fint. Men vadå ”fint”, jag vill ju ha kul också. Det har jag nu. Varje dag på jobbet.

Men han tror att han själv nog inte hade passat så bra som anställd.

– För mig är friheten att få styra själv viktigare än tryggheten som anställd.

Ett stenkast bort från hans kontor ligger en av Rustas 67 butiker. Den är till förväxling lik den i Hemlingby. Det är också tanken. Varje dag knatar 60 000 kunder omkring i butikerna i Sverige. 55 procent av varorna kommer från Sverige och Europa, 45 procent från Asien, där 60 personer är anställda. Han säger att företaget jobbar väldigt mycket med så kallade CSR-frågor (corporate social responsibility), för att de som tillverkar produkterna i Asien ska ha drägliga arbetsförhållanden, något som bland annat H&M fått kritik för att inte leva upp till.

– Vi gör inspektioner där ofta. Jag har själv varit där 70 gånger.

Under uppväxten i Gävle drömde han aldrig om lågprisvaruhus. Han ville bli arkitekt.

– Ja, jag tyckte det var kul att rita. Jag fick praktik på en arkitektbyrå också. Men så glömde jag saxen i kopieringsmaskinen en gång. Det blev inte bra, inte för någon. Så det blev ekonomi i stället.

Drivkraften är nyfikenhet, säger han, och så det där ständigt återkommande; att ha kul.

– Jag vill att alla ska ha det här. Man måste ju komma ihåg att företaget även är en stor del i de anställdas liv. Det ska vara högt i tak. Som chef ska man ge ansvar, vara prestigelös och visa känslor; vara människa helt enkelt. Man blir ingen bra chef om man inte är en bra ledare. En ledare hälsar och ser sina anställda först medan en chef förväntar sig att personalen ska säja hej först.

I Gävle, på Söder, har han fortfarande sin mamma. Hans syster bor i Sandviken. Och han är trogen Brynässupporter och går på de matcher han hinner. Han tror också att det är bra för Gävlebocken att den får uppmärksamhet.

– Om den sen brinner eller inte brinner spelar mindre roll. Men uppmärksamheten är bra för Gävle.

Julen tillbringar han hemma med familjen. Och många av klapparna under familjens gran kommer från samma ställe.

– Jag tror att Tomten bara handlar på ett ställe.

Om något är orimligt dyrt kan man ofta tillverka en liknande produkt någonstans i världen där det är billigare. Det finns alltid något ställe. Ett varumärke är just det; bara ett varumärke.

Mer läsning

Annons