Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De blev stenrika på gjutjärn

/
  • Kaminer blev en storsäljare för Skoglund & Olson, som på 1930-talet hade närmare 300 anställda i fabriken på Tredje Tvärgatan 3. Vid det laget hade grundarna varit borta från verksamheten i många år.

Stadsbranden i Gävle 1869 var naturligtvis en förödande katastrof för de som drabbades, men för Gävle var den det bästa som kunde ha hänt. Unga, starka, driftiga män kom ­resande från alla håll för att vara med och tjäna pengar på återuppbyggnaden, och många blev kvar i stan även när jobbet var utfört.

Annons

Så var det till exempel med Axel Olson. Han var son till en värmländsk bonde och kom som 26-åring till Gävle från Västerås tillsammans med sin bror Lars, som var en skicklig byggnadssnickare.

Axel lärde känna en tre år äldre man vid namn E.G. Skoglund. De kom bra överens och bestämde sig en dag för att försöka starta ett företag tillsammans. De hade under processens gång i Gävle kommit till insikt om att marknaden behövde så kallat handelsgjutgods, det vill säga färdiga produkter i järn, och bestämde sig för att det skulle bli deras bransch.

De lånade upp pengar, ordnade en lokal med adressen Tredje Tvärgatan 3 i det nya industriområdet på Södra Skeppsbron, skaffade maskiner och personal och satte igång.

Det visade sig att de satsat rätt. Deras spisar, kaminer, trädgårdssoffor och till och med leksaker var sålda nästan innan de lämnat fabrikens väggar, och grabbarna tjänade pengar som gräs.

Men inget varar för evigt. 1889 fick Skoglund problem med hälsan och lämnade Gävle. Olson stannade kvar och drev företaget vidare med stor framgång. Han utvidgade rörelsen kraftigt under 1890-talet och sålde det 1902 för en förmögenhet.

Pengarna använde han till att bygga ett hyreshus på Östermalm i Stockholm, och där träffade han en dag sin gamle kompanjon Skoglund som hade flyttat till Stocksund efter några år i Arvika.

Tillsammans köpte de båda vännerna en vacker udde vid Lervik i Åkersberga, där de byggde varsin sommarvilla åt sina familjer.

Axel Olson ångrade inte att han hade flyttat från Gävle men han saknade sitt sommarhus på Norrlandet som brodern Lars byggt åt honom, så det nya hus han lät bygga kom att likna det gamla på många sätt.

Han gav det också samma namn som förlagan, nämligen Stensnäs.

Till Stensnäs bjöd Axel in många gamla vänner, exempelvis den kontroversielle frikyrkoledaren P.P. Waldenström. Både Skoglund och Olson var medlemmar av Svenska Missionsförbundet och kände förstås Waldenström väl från tiden i Gävle.

Det lustiga var att Stensnäs efter Olsons död 1926 skulle hamna i Svenska Missionsförbundets ägo. Fastigheten såldes på 1920-talet till en krögare som i sin tur sålde det till förbundet. Och det använder fortfarande Stensnäs som församlingsgård.

Mer läsning

Annons