Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En mun, en näsa, två ögon

/
  • Ett, ett, två, räknar barnen i Solrosen. Efter att ha arbetat en hel vecka med larmnumret vet de precis vad de ska göra om det händer en olycka.
  • Viktor kan inte läsa sagorna själv ännu, men när han var fyra år talade han om för mamma att hon skulle ringa 112 efter en bilolycka.

– Ett, ett, två, lätt att slå!
Barnen i förskoleklassen Solrosen i Hedesunda har full koll på numret till SOS Alarm.
– Men man ska inte ringa i onödan, säger Alma.

Annons

Att kunna larmnumret kan vara livsviktigt även för små barn. Med hjälp av tre sagor ska barnen lära sig hur och när de kan ringa efter hjälp. I Hedesunda har barnen jobbat med larmnumret i en hel vecka och igår fick de varsin sagobok och glass av SOS Alarm.

En som redan vet hur man ska göra är Viktor.

När han var fyra år var han och mamma med om en bilolycka.

– Då sade jag att hon skulle ringa 112.

Numret hade pappa talat om för honom. Och så finns det uppskrivet i en bok, där ”alla viktiga saker står”.

Under veckan har de fått rita telefoner med larmnumret på och de har lärt sig en ramsa som gör det enkelt att komma ihåg siffrorna. En mun, en näsa och två ögon. Det blir ett, ett, två.

De vet också vad de ska tala om när de ringer.

– Var man bor och vad som har hänt, säger Maria.

De vet också när det är bra att ringa.

– När någon gjort illa sig.

– Eller när katten har sprungit upp i trädet.

– Eller om grannens hus brinner.

Alla är också överens om att inte ringa när det inte är allvar.

– För om någon gjort illa sig, då kanske inte ambulansen hinner dit.

Barnen och personalen har också pratat om att det är bra om det är en vuxen som ringer, men att barnen kan ringa om de måste.

Viktor är säker på att han skulle våga ringa själv.

– Fast det vet jag ju inte förrän jag gjort det.

Materialet med sagorna skickas ut till alla förskolor i Sverige och kommer också att finnas på biblioteken.

Mer läsning

Annons