Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fann sin mamma efter 28 år

/

Angel Sammalisto växte upp i Sandviken, älskad och omhuldad av sina föräldrar som adopterade honom.

Men i högstadiet lät skolans mobbare honom inte glömma att han inte såg ut som de.

– Jag fick höra att jag var ful och inte hörde hemma här. Det var då jag började fundera på vilka mina biologiska föräldrar var, hur de såg ut, varför de lämnade bort mig, säger han.

I somras fick han svar.

Annons

Han föddes på ett sjukhus i Bangkok för snart 29 år sedan. Han fick namnet Wakun. Hans 22-åriga mamma var fattig och tvingades göra den största uppoffringen; att lämna bort sitt barn för att han skulle få det som hon inte kunde ge.

– Hon hade att välja på att lämna bort mig eller att se mig svälta. Jag är tacksam för att hon gjorde det. Jag fick ett bättre liv här än vad jag hade fått där, då, säger Angel.

Sina första tre år bodde Wakun på ett barnhem utanför Bangkok. I augusti förra året, 25 år senare, återvände han, då som Angel, nybliven pappa, från Gävle.

– Det första som slog mig var dofterna, jag kände igen dem. Det kändes som jag kommit hem. Jag kände igen rummet på barnhemmet där jag sov med alla spjälsängar. Sen kom jag ihåg vissa saker, som hur vi hade stått på led när vi skulle äta. Nannyn som tog hand om mig på barnhemmet kände igen mig. Hon kramade om mig och grät. Känslorna vällde över mig, säger han.

Språket mindes han inget av.

– Men det kändes bekant. Och jag har tänkt på att det har varit lätt att förstå och snappa upp uttryck och så.

För någon vecka sedan var han med i TV-programmet Spårlöst i Sjuan, där människor söker sina biologiska rötter.

– Det var min sambo, Maria, som anmälde mig. Hon visste att det här var viktigt för mig. Kanske förstår hon det lite bättre än andra eftersom hon också är adopterad, från Nicaragua.

Sökandet börjar i Bangkok, där han först får veta namnet på sina biologiska föräldrar; Jampa och Yoy. En adress till mamman finns angiven, men det visar sig senare att adressen inte finns i verkligheten. Inte heller barnhemmet har några dokument kvar. Och på registreringskontoret som utfärdat Wakuns, Angels, födelsebevis finns inga uppgifter om mamman. Däremot om pappan. Det visar sig att han gick bort i cancer bara månaderna innan Angels sökande i Thailand.

– Det var riktigt jobbigt. Att jag inte hann dit i tid, att jag kom dit för sent. Det kändes orättvist.

Men det fanns en adress till hans pappa. Angel begav sig dit med programledaren och en tolk i hopp om att hans mamma kanske bodde där. Det gjorde hon inte. Däremot bor hans tre år äldre syster Sukanya där med sin man och två barn.

– Det var riktigt nervöst när jag fick veta det och helt otroligt att få träffa henne. Hon berättade att de hade tänkt så mycket på mig och funderat precis som jag. Hon var rädd att jag skulle vara arg för att de övergett mig. Men de var ju bara fattiga och hade inget val.

Sukanya berättade att Angels mamma sedan 20 år bor i Schweiz, att hon jobbar på ett äldreboende där, är gift och att de ofta pratar i telefon. Varje år hälsar hon på i Thailand.

– Min pappa var visst väldigt svår att leva med, väldigt kontrollerande och kall. Min mamma flyttade till Schweiz för att det var ett sätt för henne att komma undan honom har jag fått veta av min syster och min mamma. Från Schweiz skulle hon kunna ge ett bättre liv åt min syster ekonomiskt.

Systern ringde upp deras mamma i Schweiz och räckte över luren till Angel.

– Det var så skönt att höra hennes röst, att känna att hon fanns på riktigt.

Resan gick vidare till Basel i Schweiz. I en park hade han bestämt träff med sin mamma. ”Om du fortsätter längs vattnet här så kommer hon”, sa programledaren Elisabet till Angel. Det blev ett tårfyllt möte.

– Det var en dröm som gick i uppfyllelse, en viktig pusselbit som fattats. Jag hade tänkt så mycket på henne, funderat på hur hon levde, om hon hade det bra. Mina föräldrar har inte kunnat svara på det eftersom de inte heller har vetat.

I programmet intervjuas Angels mamma Jampa.

– Jag har väntat på det här i 28 år. Det känns som om jag fått mitt hjärta tillbaka, säger hon.

I dag har de mycket bra kontakt. Jampa har varit och hälsat på i Gävle och förstås även träffat Angels sambo Maria och sitt barnbarn Amelia.

– Vi ringer mycket. Nuförtiden är det ju lätt att hålla kontakten via Skype och nätet. Och Schweiz är ju inte så långt bort.

Innan han bestämde sig för att börja leta efter sina biologiska föräldrar tänkte han en del på hur hans adoptivföräldrar skulle reagera.

– Klart jag funderade på det. Jag ville ju inte att de på något sätt skulle bli sårade. Samtidigt tänkte jag att jag även måste tänka på mig själv, annars hade jag bara fortsatt grubbla och mått dåligt. Och de betyder ju lika mycket för mig ändå. Men de tog det väldigt bra.

Och nu har alla föräldrar, utom hans biologiska pappa Yoy, träffats.

– Min biologiska mamma är så tacksam mot mamma och pappa, som tagit hand om mig så bra. Jag har ju två mammor nu, det är ju något positivt.

Nästa vecka återvänder han till Thailand för att delta i en avskedsceremoni för sin biologiska pappa. Askan ska spridas över vattnet i Hua Hin.

– Det är tradition att man först behåller askan hemma efter den döde i ett år, för att hedra honom. Han hade själv önskat att askan skulle spridas där.

Han har fått svaren på frågorna som funnits där sedan högstadietiden.

– Det känns som jag blivit hel. Jag behöver inte fundera eller spekulera nu. Jag vet att det alltid finns anledning till saker. Och jag vet nu att det aldrig har handlat om att någon inte har velat ha mig.

Mer läsning

Annons