Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från radhus till hotellrum

/
  • Från 87 kvadrat till ett hotellrum. Branden tog det som de kallade hemma.
  • Ett tillfälligt boende, men inget hem. Även om Mona Nielsen och Sune Eriksson är mer än nöjda med personalen på hotellet vill de gärna ha något eget snart.

Kläderna i plastkassarna kommer från släkt och vänner. Det som hämtades ur huset stinker brandrök. Ändå försöker Sune Eriksson och Mona Nielsen se framåt.
– Inventarier är en sak. Vi får vara glada att vi lever.

Annons

Det har gått en vecka sedan branden på Blåbärsvägen. Sune Eriksson och Mona Nielsen bor fortfarande kvar i rummet på Scandic, där katten Jennifer barrikaderat sig längst in under ena sängen. Hon räddades ur källaren och har varit skärrad sedan dess.

Rummet har varit deras hem sedan i fredags och de öser lovord över hotellpersonalen.

– De skojar med oss och ställer upp till 110 procent.

De är också nöjda med all den hjälp de har fått från andra håll, bland annat av försäkringsbolaget och Gavlegårdarna.

De bodde i en av de lägenheter som totalförstördes. De har varit inne i huset en gång tillsammans med en brandman.

– Det hängde istappar överallt och det var så här mycket vatten i källaren, säger Mona Nielsen och måttar ett par decimeter med händerna.

Sune Eriksson fick hämta lite underkläder från källaren, men de går inte att använda. De luktar sur brandrök.

– Det är bara att kasta.

De har fått kläder av bekanta och av släktingar och passformen är därefter. Mona Nielsen håller upp en fleecetröja som är så stor att hon kunde rymmas två gånger om i den.

Ännu så länge har de inte behövt tvätta, men förmodligen kommer de att köpa nya kläder istället. Försäkringsbolaget betalar för merkostnaderna.

Gavlegårdarna jobbar intensivt för att de ska få en ny bostad någonstans. Helst vill de ha en tvåa i närheten av Blåbärsvägen, eftersom de har garageplatserna och bilarna där. Hotellrummet har de kvar tills på måndag i första hand.

– Vi tror att vi ska få en lägenhet i början på nästa vecka, säger Sune Eriksson.

Sedan blir det en rejäl shoppingrunda för att göra de tomma rummen till ett nytt hem.

– Det får bli ett startpaket med porslin på IKEA, säger Mona Nielsen och skrattar lite.

För även om hotellrummet är bra så är det inget hem.

– Det går inte att bo så här i längden. Man vill ha eget boende, egen mat.

De försöker fördriva tiden med att vara ute och promenera. Sune Eriksson har arbete, men på måndag ska båda två till läkare för att bli sjukskrivna. Det är ingen ordning på vare sig tankar eller nattsömn.

Så småningom ska de sätta sig ner och försöka skriva en lista på allt som fanns i radhuset. Försäkringsbolaget har sagt att de kan försöka skissa upp rum för rum, så blir det lättare. Möbler går att ersätta, men det gör inte alla minnessaker och fotografier.

– Men man får minnas ändå, säger Sune Eriksson.

Ödets ironi är att de blev hemlösa på dagen åtta år efter att de flyttat ihop på Blåbärsvägen. Men även om det skulle bli möjligt är det inte säkert att de vill flytta tillbaka.

– Både ja och nej. Vi vet inte riktigt, säger Sune Eriksson.

Trots att de förlorade allt försöker de se framåt, en liten stund i taget.

– Det blir nog ett lyckligt slut på det här trots allt. Man måste ju tro på det.

Mer läsning

Annons