Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemlösas liv lyfts fram i skolarbete

/
  • Frida Tedenby och Amanda Belin på återbesök på RIA:s lokaler, där de har gjort många nya bekantskaper sedan i vintras. Till exempel Kenneth, i bakgrunden,  som varit hemlös i flera olika perioder och nu arbetar själv på RIA. – Visst hade man fördomar om dem förut som inte stämmer, säger Amanda Belin.

Frida Tedenby och Amanda Belin intervjuade hemlösa i Gävle, och miste några fördomar på köpet.

Annons

Fem tunga livshistorier lade grunden till Frida Tedenbys och Amanda Belins projektarbete på Borgarskolan.

Samtidigt lärde de känna en helt annan sida av Gävle som många helst av allt vill förtränga.

– Förut tittade jag ofta bort när jag gick förbi dem, man vet ju inte vad som kan hända eller hur det uppfattas. Det är lättare att bara blunda för det, säger Amanda Belin.

I dag tittar hon och hennes klasskompis Frida Tedenby inte längre bort. Istället hälsar de kamratligt på flera av Gävles hemlösa, väl bekanta personer på stan som många känner igen men få känner, eftersom de flesta reagerar med att blunda.

Tack vare kontakten med organisationen Hela Människan RIA fick Frida och Amanda, som går sista terminen på Borgarskolans samhällsvetenskapliga program, en ingång till sitt projektarbete om orsaker till hemlöshet i Gävle. Ett ämnesval som stegvis växte fram i höstas.

– Vi ville båda jobba med människor och framför allt de mest utsatta, komma nära och själva bli berörda. Så vi tog kontakt med RIA och på den vägen är det, säger Frida Tedenby.

Det var något som RIA:s föreståndare Carl-Erik Mårtensson välkomnade. RIA, med lokaler på Boothsgatan på Brynäs, bedriver ett socialt arbete på kristen grund och allt som kan bidra till att öka förståelsen för människorna i samhällets marginaler är bra, säger han.

– Det är ett förvånansvärt stort intresse för hemlösa och vi får mycket studiebesök. Jag upplever det som att ungdomar i Gävle vill engagera sig för dem som har det svårt.

För att komma riktigt nära ville tjejerna låta de hemlösa själva få berätta om sina liv, en målsättning som inte alls var svår att förverkliga. Som Carl-Erik Mårtensson säger handlar det om människor som känner ett behov av att få prata, att få andra att veta hur vardagen ser ut för dem. Människor som innerst inne vill bli sedda.

– När vi kom till RIA första gången träffade vi direkt på en av dem som brukar komma hit. Vi berättade varför vi var här och han sa spontant att han gärna ville berätta. Sedan fick vi fler och fler kontakter och stämde nya träffar när vi var på plats, berättar Amanda Belin.

Hemlösheten går så gott som alltid hand i hand med alkohol- och drogmissbruk, en komplex problematik som vanligtvis en medelålders eller äldre man med de klassiska yttre kännetecknen får stå som symbol för.

Det är givetvis en förenklad bild, såväl många unga som kvinnor med vitt skilda bakgrunder delar samma situation. Frida och Amanda ville gärna ha med en kvinna i sitt arbete, men det var lite svårare.

– Kvinnornas situation kan ofta skilja sig åt. För dem handlar det om en utsatthet i utsattheten, dubbelt upp, förklarar Carl-Erik Mårtensson.

Men de fick till slut kontakt med en kvinna i medelåldern som ställde upp. Hennes livshistoria var liksom de andras lite som ett slag i magen, fulla av berättelser om sömnlösa nätter i källarförråd, stegrande missbruk och lägenhetsdörrar som inte längre går att öppna när hyresvärden till slut bytt lås.

– Vi blev chockade över att höra hur de har det. Samtidigt är de ofta positiva i sig själva och på något sätt glada för det de har, det gjorde det lättare för oss att göra intervjuerna, säger Frida Tedenby och får medhåll av sin klasskamrat.

Upplevelsen blev extra konkret eftersom de genomförde intervjuerna mitt under vinterkylans grepp i år, den värsta tiden på året för de hemlösa som alltid är mer sårbara för vädrets makter.

Som en av intervjupersonerna beskriver det är ”sommaren som en fest” i jämförelse med de råa höstarna och kalla vintrarna.

Nu är projektarbetet redovisat i skolan och en kopia inskickad till socialtjänsten på kommunen. Där kan de läsa om författarnas slutsatser om bristerna i det sociala skyddsnätet, tidskrävande byråkrati och att fler akuta sängplatser och lägenheter behövs i Gävle, något som både personalen och besökarna på RIA instämmer helt i.

– Vi förstår att det är svårt att få ihop budgeten till allt, det handlar ju alltid om olika prioriteringsfrågor. Men man måste tänka på att prioritera rätt saker, och framför allt på att prioritera människor, säger Amanda Belin.

Mer läsning

Annons