Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon försöker fylla ett svart hål

/
  • Astrid Trotzig talade om sina uppmärksammade böcker i biblioteket och sa att hon inte tror att det hon skriver förändrar världen. Men påverkar eftersom ord är makt. Foto: OLLE HILDINGSON

GÄVLE Astrid Trotzig ser inte ut som oss andra svenskar. Hon föddes i Korea och adopterades i Sverige som hittebarn när hon var fem månader. I stadsbiblioteket på lördagen berättade hon tänkvärt om sin bakgrund och allas våra fördomar.

Annons
- Jag får ofta beröm för att jag talar bra svenska.
Hon förklarade att hon aldrig blir upprörd över sådana påståenden eftersom de sägs i all välmening. Men man kan förstå att hon blir mätt på alla frågor på grund av sitt utseende. Den allra vanligaste är varifrån hon kommer.
Astrid Trotzig sa att hon ibland glömmer bort hur hon ser ut, att hon är asiat. Men ibland kommer det, på tunnelbanan till exempel.
- Jag är nog den enda personen i den här lokalen som har riktigt svart hår, sa hon och blickade mot de drygt 50 åhörarna.

Apropå asiat så har hon en femårig son, "väldigt söt", med en svensk man, smålänning dessutom.
- När folk ser en bild av honom säger de antingen "oj så asiatisk" eller "oj, så svensk".
Trotzig har ett djupt svart hål inom sig orsakat av att hon inte känner till sitt ursprung. Hon kommer förmodligen aldrig att få veta något om sina föräldrar. Och eftersom hon var spädbarn när hon skickades ensam i flygplan till Sverige har hon heller inga som helst egna minnen av sitt födelseland.
- Bristen på historia är en del av mig som jag nu fyllt med egna erfarenheter.
Astrid Trotzig har besökt Sydkorea tre gånger. Första gången hon reste, 1995, for hon ensam trots blivande makens protester.
- Jag har alltid varit så synlig i det blonda Sverige. Jag drömde om att få se lika ut och försvinna i mängden.
Hon var glad att få göra resan ensam men rekommenderar inte andra att göra som hon.
Visserligen passade hon in utseendemässigt men eftersom hon inte kan språket uppstod oklarheter, ungefär som i Sverige fast tvärtom.
Människor gissade på att hon var kines, vietnames, japan eller kom från Hong Kong eller Singapore när hon försökte tala engelska med dem.
De hade väldigt svårt att fatta att hon var svensk. De som fattade skämdes. Det är fortfarande skamligt i Sydkorea med barn som får nya föräldrar i andra länder.
Astrid Trotzig har väckt uppmärksamhet med böcker om sitt ursprung och om våra fördomar, "Blod är tjockare än vatten" och "Främmande i detta land".
Apropå fördomar slog hon an på det faktum att hennes man är smålänning.
- En fördom är att de är snåla. Och den stämmer i stort sett. I alla fall i den meningen att de är sparsamma.
Alla fördomar är alltså inte fördomar. Eller kanske rättare är de inte osanna.
Olle Hildingson
026-15 96 38
olle.hildingson@gd.se

Mer läsning

Annons