Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon lever med ständig smärta

/
  • Monica Zetterman anstränger sig att inte låta sjukdomen ta över livet och bli  deprimerad, något hon skulle prata om på blodcancerföreningens årsmöte.

Monica Zetterman håller sin obotliga blodcancer mentalt på avstånd genom att göra saker, trots svåra smärtor.

Hon är nyss stamcellstransplanterad och på senare år har mediciner som motar tillbaka sjuk­domen kommit.

Annons

Monica Zetterman delade med sig av sina erfarenheter av att leva med multipelt myelom, den näst vanligaste blodcancern efter kronisk lymfatisk leukemi, på blodcancerföreningens årsmöte.

Läkare upptäckte att hon led av sjukdomen när hon opererades för en ond, förstörd kota i bröstryggen för tre år sedan. Det var förklaringen till hennes smärtor och hon har sedan fått en ny tumör i ländryggen som strålats.

– Det är fruktansvärt påfrestande att alltid ha ont, berättar hon i telefon.

Hon äter starka värktabletter för att kunna vara uppe. Sjukdomen gör skelettet skört och hon saknar ridningen och snowboardåkningen.

Förutom symptomen och medicinbiverkningarna tvingas hon leva med vetskapen om att det inte finns någon bot än.

– Jag försöker leva som vanligt. Jag jobbar, jag försöker röra på mig mycket och jag har hund som jag går ut med och jag håller på i trädgården.

Hon anstränger sig att inte låta sjukdomen ta över livet och bli deprimerad, något hon skulle prata om på årsmötet.

– Man får tvinga sig själv att göra saker, fast man egentligen inte orkar.

Helena Gustafsson, läkare på medicinkliniken med inriktning mot hematologi, blodsjukdomar, berättar att namnet myelom kommer från ordet märg. Cancern sitter i benmärgen och påverkar blodkroppsbildandet. Runt tio patienter får årligen diagnosen på Gävle sjukhus.

Ett vanligt symptom är smärtor i skelett och rygg. Hög sänka, för mycket antikroppar i blodet och en kombination av lågt blodvärde, höga kalkvärden och försämrad njurfunktion är symptom som hälsocentralerna kan upptäcka.

Behandling trycker tillbaka sjukdomen, men botar inte och består av cellgift, höga kortisondoser och läkemedel som kommit det senaste decenniet.

– Det är mycket, mycket forskning på det här området, säger hon i telefon.

Patienter vid Gävle sjukhus deltar i studier av hur de nya bromsmedicinerna ska användas för att ha bäst effekt.

Sjukdomen drabbar enbart vuxna. Monica Zetterman är med sina 49 år en ung patient. Ger forskningsframgångarna henne hopp?

– Ibland.

Hon har ännu inte börjat med bromsmedicinerna.

Patienter upp till en biologisk ålder av 65 år klarar och kan bli hjälpta av autolog stamcellstransplantation, en behandling Monica Zetterman genomgått under hösten och vintern. Då tar man blodstamceller från patienten, ger höga doser cellgift för att slå ut cancercellerna och återför sedan stamcellerna som i benmärgen börjar bilda nya, friska blodceller.

– Den har gått bra. Jag är tröttare nu, men smärtorna har minskat, säger Monica Zetterman.

Mer läsning

Annons