Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen inkokt braxen efter 1986

/
  • Stig Stolt vid Vittersjön där han dragit upp massor med stora fiskar – fast det är 25 år sedan han åt fisk fångad här.
  • Stig Stolt har samlat klipp och bilder som berättar om följderna av nedfallet.
  • Vassar, vita näckrosor och fiskar – alla har växt till ordentligt efter 1986. Det verkar nästan som om cesium också har en gödande effekt.
  • Numera är det abborre som är den dominerande fisken i Vittersjön. Fast gäddor av ansenlig storlek finns det förstås också.
  • Både Stig och Marianne Stolt är fortfarande sorgsna över vad kärnkrafts­olyckan innebar.

”Det känns för jäkligt än i dag” säger Stig Stolt och tittar ut över Vittersjön mellan Ockelbo och Hagsta. Han föddes vid sjön och har bott där i hela sitt liv med undantag för 18 år i Gävle. Valborgshelgen 1986 minns han väl: Han höll på att gräva avlopp vid huset och det regnade kopiöst. Det var ett regn som för alltid förändrade hans och hustrun Mariannes liv.

Annons

Den 28 april 1986 havererade kärnkraftverket i Tjernobyl och sände ut ett moln med radioaktiva partiklar som cesium i atmosfären. Två dagar senare svepte molnet in över Gästrikland och ett ihållande regn förde partiklarnat till marken.

Och ner i Vittersjöns vatten. Sjön drabbades mycket hårt av detta nedfall. Märkligt nog ligger en sjö strax österut som knappt fick något cesium alls. Vittersjön fick 45 000 becquerel cesium per kvadratmeter. Östsjön, fem kilometer därifrån, fick bara cirka 5 000 becquerel.

Sedan den dagen har Stig och Marianne aldrig ätit fisk fångad i sjön som ligger ett stenkast från deras hem. Den inkokta braxen som var obligatorisk på midsommarbordet är bara ett minne.

– Små braxen är rena nålbreven, men blir de riktigt stora är benen som tändstickor och är lätta att rensa ur. Inkokt braxen med rätt kryddning är minst lika god som inkokt ål, säger Stig.

Uppsalaforskaren Ulf Grimås intresserade sig redan 1987 för Vittersjön. Han blev god vän med Stig Stolt som försåg forskningen med fiskar.

På grund av de höga halterna av cesium slutade alla att fiska. Och eftersom ingen fiskade kunde fiskarna äta och växa ganska obehindrat. Gäddor på 10-12 kilo är ingen ovanlighet. Abborrar på över kilot är vanliga och braxen kan också bli ordentligt storväxt.

– Radio Gävleborg var här för några år sedan och då lade vi nät. Vi fick nio braxen, fem vägde fem kilo styck, berättar Stig Stolt.

Braxen hade halter på ”bara” 1 000 becquerel per kilo, alltså en bit under gränsvärdet för livsmedel. Men det hjälps inte, Stig och Marianne Stolt har slutat äta fisken från Vittersjön.

– Det känns naturligtvis hemskt, för jävligt helt enkelt. Men så går det tio år och så är det glömt, säger Stig. Tänk att en så här stor sjö kan bli alldeles förstörd. Jag är glad att farsan slapp uppleva hur hans sjö drabbades.

Stig bläddrar i en mapp där han har samlat tidningsklipp, foton och annat som har med Vittersjön att göra.

Där finns också en bunt väldigt fina svartvita foton som togs av DN:s fotograf Rolf Carlsson till ett reportage 1989. Med alla klipp och tidningar samlade inser man att Stig Stolt var något av en rikskändis för 20 år sedan.

Stig plockar fram ett klipp ur Aftonbladet som försökte bjuda Strålskyddsinstitutets dåvarande chef Gunnar Bengtsson på smörstekt abborre fångad i Vittersjön. Han avböjde dock.

Inte så konstigt eftersom abborre hörde till de fiskar som hade allra mest ceisum vid den tiden. Stig Stolts eget ”rekord” är 89 000 becquerel i en abborre som vägde åtta hekto.

– För två år sedan fiskade jag senast för analys. Då var det mellan 2 000 och 20 000 becquerel, berättar Stig

Det var alltså 23 år efter nedfallet. Det lär dröja innan folk vill äta nystekt abborre från Vittersjön.

Mer läsning

Annons