Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johan kör CykelVasan ett år efter levertransplantationen

/
  • Johan Lindström säger att han har lärt sig mycket om sig själv under sitt tuffa år.
  • Ärret efter levertransplantationen är stort, men stör inte Johan nämnvärt.
  • Johanär en riktig idrottskille som alltid älskat att tävla.
  • I dag går Johan Lindström på kontroller varannan månad och äter dagligen 25 tabletter vars uppgift är att bryta ner hans immunförsvar. Han säger själv att han mår bra, även om han är lite trött efter ett tufft år.

För mindre än ett år sedan låg Johan Lindström på sjukhus efter en levertransplantation och visste inte om han skulle klara sig. I morgon ska han cykla nio mil mellan Sälen och Mora.

Annons

Förra sommaren väntade Johan Lindström på ett samtal som aldrig tycktes komma. Han var svårt sjuk i den ovanliga leversjukdomen Primär skleroserande cholangit, som bara drabbar åttio patienter per en miljon invånare i Sverige, och visste att läkarna hittat cellförändringar i gallgångarna. Prognosen för dem som får gallgångscancer är väldigt dyster, och en levertransplantation var det enda alternativet.

– Det var tunga tider. Jag tänkte mycket på vad det skulle innebära och det var påfrestande att vänta på det där telefonsamtalet.

När dagen kom då det plötsligt ringde från skyddat nummer i Johans telefon gick det fort. En lever klarar sig bara i fjorton timmar utanför kroppen, och en timme efter telefonsamtalet satt han och sambon Tove i sjuktransporten på väg till Huddinge sjukhus. En levertransplantation är en av de största planerade operationerna man kan göra.

– Jag grät och skakade i hela kroppen. Det gick inte att förbereda sig alls. Det var skönt att bli sövd sedan, det blev den ultimata verklighetsflykten.

Den 24 september 2011 fick Johan en ny lever som en gång satt i kroppen på en ung och fullt frisk människa. Mer än så vet inte Johan om personen. Tiden efteråt beskriver han som riktigt jobbig. På sjukhuset fick han en blödning och svimmade, och nattsömnen fördärvades av hemska mardrömmar. Johan trodde vid ett tillfälle att han skulle dö. Men efter en tid på sjukhuset kom vändningen.

– Jag ser mig själv som en fighter när det kommer till idrotten, och började se det här som min största utmaning hittills i livet. Jag tänkte "nu tycker du bara synd om dig själv, du måste börja kämpa! Det är nu det gäller!", berättar Johan.

Johan, som varit en tävlingsmänniska så länge han kan minnas, tränade under många år fullkontaktskarate på hög nivå. Leversjukdomen tvingade honom att sluta. Sedan 2010 tränar han i stället mountainbike, seriöst men utifrån sina förutsättningar för att se hur långt han kan komma.

– Lite av det jag saknade i kampsportsträningen fick jag i mountainbiken. Båda är riktiga slitsporter där man får träna hårt.

I dag går Johan på kontroller varannan månad och äter dagligen 25 tabletter vars uppgift är att bryta ner hans immunförsvar. Han säger själv att han mår bra, även om han är trött efter ett tufft år. I morgon står Johan redo på CykelVasans startlinje för tredje gången, mer vältränad än tidigare och med målsättningen att köra hårt i Sveriges största cykellopp på mountainbike.

– Jag ser fram emot att gå över mållinjen även om det är en halvtimme, fyrtio minuter efter vinnaren. Jag blir jätteglad för tiden 3.15 och nöjd med tiden 3.20, men är oerhört tacksam över att jag lever och ens kan vara med.

Mer läsning

Annons