Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kerstin den första – en sann pionjär

Annons

I går avtäcktes statyn av Kerstin Hesselgren vid Hembygdsgården i Hofors i samband med initiativtagaren Kerstin Hesselgren-sällskapets årsmöte.

Statyn har en symbolisk betydelse. På den starkt s-märkta orten har hon tidigare definitivt inte fått den uppmärksamhet hon förtjänat, men det är förstås inte unikt för Hofors. Vad jag kan påminna mig var det aldrig ett namn jag hörde i skolundervisningen, trots att hon var en lokal pionjär, född i Hofors.

Liberalen Kerstin Hesselgren var den första kvinnan som valdes in i första kammaren sedan kvinnor fått den rätten 1921. Hon drev bland annat fram att kvinnor fick utbilda sig vid statliga läroverk, att kvinnor fick behörighet till statliga ämbeten och hon drev frågor om lika lön för kvinnor och män, om sexualupplysning och förbättrad abortlagstiftning. Som kuriosa kan nämnas att det påstås att hon var den första personen som sa ordet ”barn” i riksdagens talarstol.

Sant eller inte så var hon en sann pionjär, en av den svenska kvinnorörelsens stora hjältar och mycket av det hon förespråkade för över 90 år sedan är lika aktuellt idag.

Internationella kvinnodagen behövs inte, skolan ska inte syssla med genustrams, feminismen är död. Argumenten hörs ibland. Ofta från dem med resonemang om att män ska vara män, kvinnor ska vara kvinnor. Ofta från politiker som sentimentalt längtar tillbaka till 1950-talet: homogent, könssegregerat och tryggt. Ibland från dem som faktiskt tror på att jämställdheten är uppnådd, som tror att den feministiska kampen nu kan läggas ner och att det möjligtvis kvarstår lite finlir.

Men tyvärr fostras och behandlas pojkar och flickor olika i Sverige just för att de är pojkar och flickor. Lika lön mellan könen är fortfarande en stridsfråga. Papporna tar fortfarande bara ut en bråkdel av den totala föräldraledigheten.

Varje år görs 30 000 polisanmälningar om kvinnomisshandel och i genomsnitt 20 kvinnor dör varje år, mördade av närstående män. Och i den stora världen utanför Sverige ser vi att hälften av världens kvinnor saknar kontroll över sina liv. De våldtas, könsstympas, kontrolleras, tillåts inte rösta.

Kampen mot det globala kvinnoförtrycket är utan tvekan en av världens stora utmaningar.

Så: internationella kvinnodagen är nödvändig, feminismen är inte död och kvinnorörelsen behöver mer än någonsin minnas sina hjältar och vad de stred för.

Som Kerstin Hesselgren.

Mer läsning

Annons