Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kolonilotten hjälper Birgitta att glömma värken

/
  • Första gången Birgitta Strandberg såg kolonilotten visste hon att hon ville ha den. – Det knöt sig i hjärtat och jag fick tårar i ögonen, säger hon.
  • Första gången Birgitta Strandberg såg kolonilotten visste hon att hon ville ha den. – Det knöt sig i hjärtat och jag fick tårar i ögonen, säger hon.
  • Kollar läget ifrån köksfönstret. De sex heliga birmakatterna trivs lika bra som Birgitta i kolonilotten.
  • Birgitta och hennes dotterdotter Mikaela på den lummiga trädgårdsgången som leder till stugan.
  • Varje dag drar Birgitta sina sex katter från lägenheten på Södra Kopparslagargatan ut till lotten. Hennes barnbarn Mikaela är på besök från Stockholm och hjälper mormor med katterna.
  • Det handmålade porslinet från England åker fram när det vankas  eftermiddagskaffe på verandan.

Prunkande blomsterprakt, burspråks­fönster och ett uterum för katterna. Birgitta Strandbergs kolonilott på Södra kolonin är enligt henne himmelen på jorden.

Ett äkta smultronställe.

Annons

Det knöt sig i hjärtat och hon fick tårar i ögonen. Så var det när Birgitta Strandberg för första gången gick förbi det som i dag är hennes kolonilott på Södra kolonin.

– Tanten som bodde här skulle sälja och jag sa ”ge mig ett pris, vad vill du ha”. Så vi fick köpa den, säger Birgitta medan hon häller upp kaffe i en vit handmålad porslinskopp med skira, ljusrosa blommor på.

Just vitt, rosa och blommigt är genomgående tema i den lilla kolonistugan.

Väggarna är så ljusa att det är lätt att missa de sex kritvita heliga birmakatterna som ligger utsträckta i fönsterkarmarna och stryker längs väggarna. Deras gråbruna öron och blixtrande blå ögon avslöjar dem.

Birgitta Strandberg är uppfödare och varje dag drar hon sina katter på en vagn från hemmet på Södra Kopparslagargatan ut till lotten, bara sex minuter därifrån.

– Nu kommer cirkusen brukar folk säga när de ser oss. Vi har blivit ett välkänt inslag i området.

Katterna har en egen inhägnad rastgård i trädgården där de kan lapa sol och andas frisk luft. Ibland får de komma ut och sitta i mattes knä, eller gå en promenad i området i koppel.

Birgitta har fibromyalgi sedan några år tillbaka, men när hon är i stugan glömmer hon värken. Här kan hon och hennes man Göran långsamt gunga i hammocken med en katt i knät, och bara koppla av.

Att fixa och dona i stugan och njuta av dofterna från den prunkande trädgården hjälper Birgitta att komma på andra tankar när sjukdomen gör sig påmind.

– Tänk att det ligger så nära oss, och ändå är det precis som på landet. Jag hade klättrat på väggarna därhemma i lägenheten om jag inte fick komma hit. Jag har alltid kallat det här för mitt smultronställe, säger hon.

Mer läsning

Annons