Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lena tvingas be om hjälp

/
  • - Jag är tacksam för de gratisgrejer man kan göra med barnen. Som att låna filmer och böcker gratis på biblioteket och gå på länsmuseet till exempel, säger Lena.

Barnfattigdomen ökar i Sverige, enligt Rädda Barnens årliga fattigdomsrapport. 33-åriga Gävlebon Lena är en av dem som kämpar för att ge sina barn vad de behöver.

Annons

– För mig är det inga problem med mat, jag kan bli mätt på bovetegröt, bröd och frukt. Men mina barn måste ju få tillräckligt att äta och bli mätta, säger hon.

Lena är 30-års åldern och bor i Gävle. Hon har två barn i åldrarna sju och tio som bor hos henne varannan vecka. De gånger Lena har gått till kyrkan har hon fått pengar till räkningar och barnkläder. Lena berättar att det tar emot att be om hjälp.

– Min självbild är inte sådan, jag vill vara självständig och stark. Jag har känt mycket skuld och skam över att jag inte har kunnat ge mina barn det som mina föräldrar gav mig när jag var liten.

Lena var tidigare sjukskriven på halvtid för depression, panik-ångest och social fobi. Samtidigt jobbade hon timmar i hemtjänsten. Men det var svårt att få det att gå runt, när det var som värst hade hon cirka 6 000–7000 kronor att klara sig på, med bidrag inräknade. Efter att alla räkningar var betalda fanns inga pengar kvar. Hennes mamma har betalat hennes hyra när det har varit extra knapert. Alla möblerna i lägenheten har hon fått av sin mormor och mamma.

För ett år sedan drog Försäkringskassan in Lenas aktivitetsstöd. Hon sökte hjälp hos Arbetsförmedlingen för att få ett så kallat anpassat arbete, men kön var för lång.

I stället började hon studera, ett val som hon anser ha räddat henne. I och med CSN- lånet har Lena i dag mer pengar än hon någonsin haft. Men trots det har hon inte råd att ge sina barn det hon önskar.

– Jag skulle vilja ge barnen mer. Åka på semester någon gång. Äta ute. Det skulle vara kul att gå på bio med barnen, det blir ju annars någon gång vartannat år.

Hon köper ingenting till sig själv och i mobilen har hon ett kontantkort på 100 kronor, en summa som räcker ett halvår. Lena har svårt att förstå hur vissa kan tro att människor utnyttjar systemet för att få bidrag. Det indragna aktivitetsstödet peppade henne att börja studera men hon tror inte det är bra för alla. I stället vill hon att insatserna sätts in tidigare.

– Jag hade önskat att det fanns mer hjälp att få när jag behövde det som mest. Att jag inte hade behövt ta tag i allt själv, när jag mådde så dåligt. Drömmen hade varit om alla instanser kunde samordna ett möte, husläkare, handläggare på försäkringskassan, arbetsförmedlingen och psykolog hade kunnat ses och pratat om min situation, då tror jag att jag hade kommit tillbaka snabbare, säger hon.

– Jag är tacksam för de gratisgrejer man kan göra med barnen. Som låna filmer och böcker gratis på biblioteket och gå på länsmuseet, till exempel, säger Lena.

*Lena heter egentligen något annat.

Frida Olsson

Mer läsning

Annons