Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linus rånades på 20 kronor

/
  • Linus Nordberg, som fyllde elva år häromdagen, rånades och misshandlades i Fridhem på väg hem från kompisarna i Höjersdal. Han är en kavat och verbal kille, som själv ringde polisen efteråt, berättar farmor Marguerite som var barnvakt när det hände. – Linus är mycket tuffare än jag. Jag vill inte längre gå ut med hunden på kvällen, säger mamma Annica.

Fegheten hos Gävles rånare slår nytt botten­rekord. I lördags gav sig en av dem på tioårige Linus Nordberg med slag och sparkar.

Bytet blev 20 kronor.

Linus familj vill nu ha kontakt med den okända kvinna som hjälpte honom hem.

Annons

– Han slog mig rakt i revbenen och sen sa han: ”Ge mig dina värdesaker.” Jag la mig ner på marken för att han inte skulle slå mer och så slängde jag det jag hade – två tiokronor – på marken. Han plockade upp pengarna och så sparkade han mig. Sen sprang han iväg, berättar Linus.

Han tror att rånaren var 15-16 år.

– Han hade keps neddragen ganska långt för ansiktet och så huva uppdragen över det. Så jag såg inte riktigt hur han såg ut. Det var ju lite mörkt också. Han var ganska lång, längre än min pappa, kanske 1.85. Och så hade han jeans och svarta converseskor.

Linus var på väg hem till Olsbacka från sina kompisar i Höjersdal. På Häggvägen blev han passerad av rånaren, som när han kommit förbi Linus vände sig mot honom och slog näven i Linus bröstkorg.

När rånaren försvunnit fortsatte Linus gå hemåt. Klockan närmade sig halv nio, den tid han senast skulle vara hemma. En kvinna han mötte såg att allt inte stod rätt till. Linus höll sig för bröstet och var uppriven.

– Hon märkte väl att jag hade ont och så sa hon: ”Hur är det med dig?”. Och du vet, jag var ju lite chockad också, det kanske märktes, säger Linus.

Kvinnan hämtade sin bil och skjutsade hem honom. Där väntade farmor Marguerite, som var barnvakt.

– Linus storebror Oliver kom och hämtade mig och sa att ”Linus har kommit hem i bil med en tant och han har blivit slagen”. Jag blev ju alldeles förvirrad och sprang ut och tog emot dem. Jag tänkte inte på att säga mer än tack till den här kvinnan. Jag frågade inte vad hon hette och minns knappt ens hur hon såg ut. Och nu vill vi ju såklart komma i kontakt med henne och tacka ordentligt, säger farmor Marguerite.

Väl hemma i tryggheten sa Marguerite till Linus att hon ju måste ringa polisen.

– Men då sa Linus att ”det gör jag själv, farmor”, säger Marguerite.

En polispatrull var snabbt på plats. Och då hade även Linus mamma och pappa kommit hem.

– Poliserna var jättebra. De var väldigt pedagogiska och lugna. De satte sig på golvet bredvid Linus säng och förklarade särskilt att det inte var just Linus rånaren var ute efter utan pengarna eller annat. De sa också att Linus när han själv ringde polisen gjorde det som inte alla vuxna klarar efter att ha varit med om nåt sånt här, säger mamma Annica.

En knapp vecka efter händelsen säger Linus att han mår ganska bra. Han vill inte träffa rånaren igen, men han är inte rädd att gå samma väg för att träffa kompisarna. Och han känner sig inte ledsen längre.

Hans mamma känner inte längre samma grundtrygghet.

– Vi har ju känt oss så trygga här. Det är väldigt lugnt och bara radhus och villor. Så känner jag inte längre och det känns lite sorgligt. Jag har haft svårt att sova. Jag tänker på vad som kunde ha hänt. Han hade ju kunnat vara beväpnad. Och sen att de inte drar sig för att ge sig på en så liten kille. Linus är ju inte stor. Men han är mycket tuffare än jag. Jag vill inte längre gå ut med hunden på kvällen.

Mer läsning

Annons