Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mentaliteten i Gävle blir inte vår undergång

/
  • Nanette Makaya, 18 år, student, bor på Öster i Gävle.– Jag tycker att alla är som de vill vara här i Gävle. Vissa tycker om att sticka ut och andra tycker om att gömma sig, folk är olika och det är okej. Jag upplever inte att det finns en slags blygsamhet, men det är också skillnad på oss unga och på äldre.
  • Lars Haglund, 63 år, jurist, Gävle och Anders Sundqvist, 65 år, pensionär, Söder i Gävle.– När någonting är nytt så blir det ett jäkla hallå. Det är svårt att starta nya saker, det kanske är lite konservativt här i stan. Vi har varit mycket i Stockholm och jobbat och det är annorlunda där, det är inte lika gnälligt. Men vi tror inte att jantelagen är specifikt för Gävle. Vi trivs jättebra här och skulle inte vilja bo någon annanstans.
  • Peter Friskman, 59 år, sjukpensionär, Gävle.– Jag märker inte av så mycket gnäll. Gävle har blivit mycket öppnare de senaste tio åren, folk är trevliga här. Jag tror det där är en gammal myt att Gävlebor är extra vresiga eller skadeglada. Däremot är det farligt när vi delar upp samhället i olika klasser, rika för sig och fattiga för sig. Det skapar barriärer och fördomar som kanske kan mynna ut i tråkiga kommentarer. Visst det kan ta lite tid att komma folk in på livet här och vi har ju dialekten emot oss, men som helhet är det väldigt bra i Gävle.
  • Anita Söderlund, 67 år, pensionär, Gävle.– Jag tycker det är allmänt trevligt i Gävle. Jag är ju inflyttad från Värmland, men märker ingen direkt skillnad. Jag älskar att sitta här på Stortorget och prata med folk. De flesta är väldigt trevliga.
  • Eva ”Våfflan” Ohlsson, 49+, innovatör, Gävle.– Gävleborna är jättekänsliga för förändringar. Folk är avundsjuka här. Jag lackade om min bil för ett tag sedan och det var det många som hakade upp sig på, som om att det inte var okej att tjäna pengar på torghandel. Folk blir avundsjuka när det går bra för andra.
  • Hanna Hedman, 28 år, mammaledig, Gävle.– Jag tycker inte att det finns någon speciell mentalitet i Gävle. Jag har hört att det är så, att det ska finnas en avundsamhet, men det är ingenting som är speciellt för Gävle. Jag är uppvuxen i Sandviken men jag tror inte att min åsikt påverkas av att jag bott här hela mitt liv. Det kanske är vanligare hos den äldre generationen att man tycker att det är på ett visst sätt här.
  • David Ortiz, 19 år, student, Gävle.– Jag har faktiskt inte tänk på att det kanske finns en speciell mentalitet här. Det enda som skiljer Gävleborna från andra är accenten. Jag skulle kunna tänka mig att bo här resten av mitt liv.
  • Niclas Bergqvist, 24 år, taxichaufför, Stigslund i Gävle.– Det finns helt klart en Gävlementalitet och här gäller jantelagen. Det är fult att tjäna pengar och ha en karriär. Det är som en liten bruksort och jag tror att man hittar liknande saker i alla mindre städer. Det snackas skit bakom ryggen och man misstänker folks framgång istället för att bara tycka att det är kul att det går bra för dem. Det stämmer verkligen det som Lasse Ekstrand skriver i artikeln. Jag lever exempelvis som homosexuell och det är ingenting som man riktigt får eller vill skylta med här.
  • Stina Olsson, 18 år, studerande på Vasaskolan, Gävle.– Jag tycker inte det finns någon speciell mentalitet här. Kanske att folk inte riktigt vågar sticka ut om ingen annan gör det. Om det fanns förebilder kanske fler skulle våga sticka ut i Gävle. Flera olika förebilder då, inte bara en. Nu är det så att om en skaffar dreads på skolan, kanske alla följer efter och gör samma sak.

I går skrev samhällsvetaren Lasse Ekstrand en debattartikel på GD kultur om mentaliteten i Gävle. Han menade att det finns en missunnsamhet här, att gävleborna inte gläds åt andras framgång utan snarare irriterar sig på dem som sticker ut.

Annons

Artikeln startade en debattstorm på webben. Några tyckte att hans inlägg var verklighetstroget medan andra blev irriterade.

Vi själva kommer inte från Gävle. En är glad dalmas och den andra en go göteborgare och också vi förföljs av förutfattade meningar som finns om våra hemorter. Under sommaren har vi arbetat på GD och gjort många intervjuer med gävlebor. Vår upplevelse är att det finns en idé om att inte sticka ut, att inte vara förmer eller ta för mycket plats. Men när man skrapar på ytan har vi funnit en värme och öppenhet som sällan återfinns i storstäderna. Gävleborna är sympatiskt prestigelösa.

Lasse Ekstrand pratar om avundsjuka och missunnsamhet. Men vad bottnar sådana känslor i? Kanske är det en oro över att bli lämnad utanför, att själv inte platsa i ett alltmer konkurrentdrivet samhälle. Hur ska Gävle möta framtiden, ligger det svaret i kommunens händer eller är det upp till gävleborna själva?

Enligt Lasse Ekstrand påverkar Gävles historia som industristad mentaliteten hos stadens invånare än i dag. Själv växte han upp i Sandviken och för honom fanns det två val, antingen skulle han jobba på fabrik eller så skulle han fly till Uppsala. Han valde att fly.

– Många fabriker är ju borta men ändå fortsätter de att kasta sin skugga över hur man tänker. Fabrikerna flyttade in i huvudet på folk. Jag skulle vilja gå runt med en kista på stan och be folk att begrava industrisamhället. Dessutom skulle jag vilja tillsätta en grupp med galningar som gick helt på tvärs och kom med nya idéer, säger han.

Så här tycker Lasse, men vad tycker ni? Vi gav oss ut på stan för att fråga, läs svaren här intill.

Mer läsning

Annons