Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nationaldag långt hemifrån

/
  • Saida Bekic, Adila Dubinovic, Adevija Kunic, Rasima Suljic, Fikreta Gadzo, Anka Radovic, Resid Hodovic och Esef Hodovic tänker fira sin nationaldag med stolthet.

I morgon blir det fest hos Bosniska Folkets förening i Gävle. Bosnien-Hercegovinas nationaldag firas med traditionell mat, dans och musik.
– Det är en stor stolthet, säger Saida Bekic.

Annons

De har varit betydligt fler, medlemmarna i föreningen, ett tag över 250. Men många har flyttat från Gävle, ett fåtal tillbaka till Bosnien, de flesta till andra orter i Sverige. Nu är de ett 80-tal medlemmar kvar, och det är framför allt kvinnorna som håller verksamheten i gång. Flera gånger i veckan samlas de i lokalen på Brynäs.

– För mig betyder det mycket. Vi pratar på vårt språk, lyssnar på musik och dansar, säger Rasima Suljic.

Föreningen bildades 1994, några år efter det att de första flyktingarna från Bosnien kom till Gävle. Esef Hodovic minns datumet och klockslaget när han steg av bussen som tog honom från Norrtälje till hans nya hem- ort. För honom och för många andra bosnier är föreningen viktig.

– Det är en oas i Gävle, säger han.

Men viljan att behålla sina rötter har inte gjort de bosniska flyktingarna till främlingar i Sverige. Esef Hodovic hävdar att de är den folkgrupp som lyckats integrera sig bäst av alla i det nya landet. En hög utbildningsnivå har bidragit till det.

– Det är det vi är mest stolta över.

En särskild länk till hemlandet har många behållit. För bosnier i Sverige är det möjligt att ha dubbelt medborgarskap.

Bosnien utropade sin självständighet 1992, men nationaldagen har firats ända sedan 1943, och var en högtidsdag även under tiden som en delrepublik i det forna Jugoslavien. I Bosnien-Hercegovina pågår firandet under två dagar.

Kriget som följde på Bosniens självständighetsförklaring 1992 har satt djupa spår hos alla, men i dagens Bosnien-Hercegovina lever återigen bosnier, serber och kroater sida vid sida. De som fortsätter den extremnationalistiska propagandan är framför allt de politiska partierna.

– Jag åker till Bosnien varje år. Mellan vanliga människor är det mycket bättre. De måste samsas, säger Esef Hodovic.

Och Bosniska Folkets förening gör inte heller någon skillnad på folk. Alla som vill vara medlemmar är välkomna, försäkrar Esef Hodovic.

– Jag är katolik och kroat, men jag trivs med de bosniska kvinnorna, säger Anka Radovic, som kom till Sverige redan 1967.

Mer läsning

Annons