Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu avvisas Salam till Iran

/

Efter fyra år och fyra månader av ovisshet förs Salam Mohamed Ali ut ur Sverige. Vid lunchtid på fredagen lämnar han förvaret i Gävle.

Annons

Två gånger, sedan hon föddes i februari, har han träffat sin dotter Sandra. Om det blir fler gånger vet han inte.

Sandra, som är född i Sverige, kommer att föras till Azerbajdzjan med sin mamma Sabina.

Han ber om ursäkt för att han tar emot tre minuter senare än sagt.

– Jag pratade med gränspolisen och fick veta när transporten till Arlanda går. Jag vet inte om jag kommer att han hand- och fotfängsel. De frågade om jag tänker slåss med dem. Men varför skulle jag göra det. Det är ju inte de som har fattat det här beslutet. De gör bara sitt jobb. Och de har elpistoler och sån där sprej.

Salam är lågmäld och ser mycket trött ut där han sitter i besöksrummet på Migrationsverkets förvar. I söndags kom han tillbaka till förvaret i Gävle efter att ha avtjänat ett fängelsestraff på två månader och 20 dagar i Södertälje för att ha slagits med en annan man på flyktingförläggningen i Ljusne. Domen har dock inget att göra med den avvisning som nu ska verkställas.

– Jag hoppas att Iran inte ska vilja ta emot mig eftersom jag inte har något som styrker min identitet. Men om de accepterar mig, då är det kört, allt är slut då... Fängelser i Iran är inte som i Sverige. Då är det bara mörkt. Men det som ändå kan vara ett ljus i mörkret då, är att de ser att vi inte har hittat på, att det är sant det vi har sagt, och då kanske de ändrar sig och inte skickar ut Sabina och Sandra.

Gefle Dagblad har flera gånger berättat om Salam och Sabina, som också fick en liten flicka samma dag som prinsessan Estelle föddes, den 22 februari. Första gången jag träffade dem var Sabina i nionde månaden. Båda hade fått avvisningsbesked till olika länder efter tre respektive fyra år i Sverige. Motiveringen var att det inte fanns asylskäl för någon av dem. Att deras barn skulle födas i Sverige förändrade inget. Inte heller att ett närmast medeltida straff för spritsmuggling väntar Salam i Iran eller att Sabina är rädd för sin egen familj i Azerbajdzjan. Ingen av dem var välkommen här.

Och i dag, drygt fyra månader senare, har ingen med makt att bestämma gjort någon annan tolkning av lagen.

– De svenska poliserna ska lämna över mig till polisen i Iran. Och i Iran finns inga regler, som här. Allt beror på om polisen du träffar vill hjälpa dig. Vill de inte det, då gör de inte det. Och det är ingen som bryr sig. Iran är en diktatur, men inte Sverige. Jag vill inte prata illa om Sverige, men jag tycker det är konstigt att man kan besluta så här.

I Iran är han dömd till åtta års fängelse, 200 piskrapp samt böter på 6000 euro.

– Det finns två sorters piskrapp, antingen med full kraft, så här, säger han och visar.

– Den andra sorten är mildare. Då är det en imam som har en Koran under armen han ska piska med. Då blir det inte samma kraft. Vilken sorts piskrapp du får, det vet du inte. Ofta bestämmer en imam vad det ska bli. Imamerna tycker inte om att man lämnar Iran och flyr till länder med en annan religion.

I måndags träffade han sin dotter för andra gången sedan hon föddes. Sabina och Sandra bor på flyktingförläggningen i Ljusne. Sabina har fortfarande ont efter kejsarsnittet och har svårt att göra resorna till förvaret i Gävle.

– Sandra är tre månader och nio dagar i dag. Jag hade så gärna velat vara med dem på ett riktigt sätt, ge Sandra mat, läsa för henne. Vara pappa till Sandra och man till Sabina. Hon är svag och har det väldigt svårt nu. Det enda jag vill, allt jag drömmer om, är bara att få vara med dem. Resten spelar ingen roll.

Mer läsning

Annons