Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu vävs det för fullt i Skaparbyn igen

/
  • En annorlunda vävsal, utomhus på Ön. Helena Hedlund, Inger Rathsman, Solveig Tillkvist, Tove Kindström, Britt Löfgren                                  och barnen Malva Lindfors och Lina Frid går på kurs i Skaparbyn.
  • Inger Rathsman koncentrerar sig på ett stiliserat träd.
  • Berit Sahlström med de yngsta kursdeltagarna Malva Lindfors och Lina Frid.
  • När de andra väver målar Britt Löfgren akvarell. Jag har inte tagit mig tid att börja väva än, säger hon.
  • Helena Hedlund har inspirerats av gässen på ängarna runt Skaparbyn.

Nu väver man i Skaparbyn igen.

– Det gäller att se till att alla vågar, säger textilkonstnären Berit Sahlström som leder veckans kurs, som lockat sammanlagt elva deltagare, varav fyra barn.

Annons

Solveig Tillkvist, Uppsala, är en av deltagarna och sitter med sin vävram på en av verandorna. Hon hade aldrig hört talas om Skaparbyn tidigare, men uppskattar lugnet.

– Här är väldigt rofyllt och helande, säger hon.

Berit Sahlström har heller ingen gammal anknytning till Skaparbyn, varken till Hedesundavävarna eller till grundaren Birger Forsberg, och hon väver själv i gobelängteknik.

Men hon känner till Harrari-vävningen.

– Det hörde jag talas om i Sydafrika, faktiskt. Där startade ett svenskt konstnärspar ett vävprojekt som jag forskade om när jag arbetade på Högskolan i Gävle. Det byggde på liknande tankar som Birger Forsberg hade, säger hon.

– Så när jag fick frågan om jag ville ha en kurs här tyckte jag att det lät intressant.

Lokalerna i Skaparbyn på Ön där de har sin kurs gör henne både förtjust och kritisk.

– Det märks att arkitekturen är gjord för barn. Vi vuxna snarkar mer, om jag säger så. Ska man ha kurser för vuxna här i framtiden, måste man nog bygga till, säger hon.

– Men samtidigt påverkar arkitekturen oss positivt. När man tar sig upp för någon av de här speciella trapporna och tittar ut över omgivningen är det magiskt.

I sitt kursprogram försökte Skaparbyn locka vuxna med barn att komma, men just nu är bara två barn där. Det är Lina Frid och Malva Lindfors, som sitter på trägolvet med var sin vävram.

– Det är lätt att väva. Men det tar ganska lång tid att bli klar, säger Lina Frid.

De vuxna betalar 2 500 kronor för kost och logi en vecka, barnen betalar 1 500 kronor.

Som kursledare slipper Berit Sahlström betala, men får å andra sidan inte heller betalt.

– Jag jobbar gratis eftersom det är första året, men på sikt kan man naturligtvis inte ha det så, säger hon.

För Stiftelsen Hedesundavävarna, som äger Skaparbyn, ger kursen alltså ett litet tillskott till kassan, men huvudinkomsten är liksom tidigare intäkterna för de fas 3-are som har sin sysselsättning i Skaparbyn och i galleriet i Rosa Huset i Gävle.

Men till skillnad från i vintras är det inte längre enbart fas 3-are i Skaparbyn. Den första juni blev Helena Söderlund, som varit i fas 3 sedan november 2009, anställd som husfru på Skaparbyn.

– För mig stämde det inte att fas 3 aldrig leder till fast jobb. Jag har haft tur och har fått jobb. Och det kommer mycket folk hit på besök, tittar på utställningen eller fikar. Vi har ofta mer än tio besökare om dagen, säger hon.

Mer läsning

Annons