Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytt liv med nytt hjärta

/
  • Foto: FRANK JULINSer ljust på tillvaron. För tre och ett halvt år sedan fick Patric Norrå ett nytt hjärta. Det hjälpte honom att överleva sjukdomen han bar på. I dag är han ute i skolor och informerar ungdomar om organdonation.

GÄVLE
Patric Norrå led av en hjärtsviktsjukdom som gjorde att hans hjärta hela tiden svällde. Den 26 januari år 2000 fick han ett nytt hjärta.

Annons
Från det att sjukdomen upptäcktes till att Patric fick genomgå operation dröjde det sex månader. Hans tillstånd varierade dock så pass mycket under den här perioden att läkarnas besked skiftade.
-Vissa gånger sa de att jag var för sjuk för att ens kunna genomgå en operation. Andra stunder var jag så pass frisk att de tyckte en operation var onödig, säger Patric
Till slut beslutade man sig ändå för att operera. Och Patric hade tur för man fann ett hjärta som passade på pricken.

Täta kontroller
Operationen gick bra men tiden därefter har inte varit helt smärtfri. Alla som genomgår en hjärttransplantation måste efteråt även genomgå så kallad hjärtbiopsi för att kontrollera det nya hjärtats funktion. Det visade sig vid två tillfällen att Patrics immunförsvar försökt stöta bort det nya hjärtat.
-Det var tur att kontrollerna låg så tätt inpå operationen för jag mådde inte det minsta dåligt. Det hade förmodligen dröjt innan jag upptäckt problemet själv.
Med tiden har de här bekymren dock försvunnit och Patric är idag helt frisk. Nu går han bara och tar vanliga blodprover en gång i månaden.
Patric är glad över att allt gått så bra och säger att han haft tur. Det är långt ifrån alla som kan genomgå en sådan här operation. Inte minst för att kostnaderna ligger omkring en miljon kronor.
Patric har varit i Solängsskolan och pratat med elever om organdonationer. Han tycker det är viktigt att nå ut till de unga och planerar besöka fler skolor framöver. För att alla ska få information om donation tycker han dock att det behövs mer övergripande insatser.
-Frågan om donationer borde gå ut till folk per automatik. På samma sätt som man måste förnya sitt körkort eller pass regelbundet borde man också fylla i ett frågeformulär om donationer med jämna mellanrum.
I går medverkade han vid Europeiska donationsdagen. En annan som också fanns på plats var Ing Marie Hallenberg. Hon donerade sin ena njure till sin son Stefan för drygt tre år sedan. Hennes erfarenheter av organdonation är mycket goda och hon tycker det är synd att folk i allmänhet vet så lite om det.

Mår bra efter operationen
För 17 år sedan, när Stefan var 18 år, drabbades han av en leversjukdom. Sedan dess har han fått byta sin lever tre gånger. Efter den tredje transplantationen började hans lever äntligen fungera som den skulle. Men då dröjde det inte länge förrän det var fel på njurarna.
-Jag bestämde mig snabbt för att donera min njure till Stefan. Självklart gör man allt som står i ens makt, säger Ing Marie Hallenberg.
Efter en lång process med många tuffa prover visade det sig att alla Ing Maries värden lyckligtvis stämde överens med sonens. Sedan operationen har både hon och Stefan mått bra och Stefans njure fungerar som den ska.
-Skulle jag kunna hjälpa någon på samma sätt igen skulle jag inte tveka en sekund, säger hon.
Hon tycker det är synd att många inte känner till att man kan vara levande donator utan tror det är något man bara kan bidra med som död. Ing Marie tror att folk gärna skjuter sådana här tankar ifrån sig så länge det inte är någon i deras egen närhet som drabbas. Själv slogs hon heller aldrig av tanken på att bli donator innan Stefan blev sjuk.
SARA HJELM
Praktikant

Mer läsning

Annons