Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Påskupprop på Stortorget

/

I juni förra året utförsäkrades Birgitta Ågren. På måndag berättar hon på Stortorget om vad det har inneburit. Då protesterar påskuppropet mot sjukförsäkringsreglerna.

Annons

Birgitta Ågren är en av de 42 000 som utförsäkrades i fjol.

Hon fick diskbråck i jobbet som undersköterska för 20 år sedan, en arbetsskada som utvecklats till fibromyalgi. Varken hon eller hennes läkare anser att hon har någon arbetsförmåga, men i fjol fick hon besked från Försäkringskassan att hon skulle utförsäkras.

Efter det har hennes ekonomi slagits i kras och inte har hon blivit friskare.

– Vi som har varit sjuka så här länge, vi måste ha en chans att rehabiliteras, säger hon.

Sjukpenning ger trygghet under arbetsträningen, som måste ske på hennes och andra sjukas villkor, säger hon.

När hon utförsäkrades mer än halverades hennes ersättning. Efter tre månader i Arbetsförmedlingens introduktionsprogram begärde hon, sjukskriven, inträde i sjukförsäkringen igen, men fick avslag eftersom Försäkringskassan klassar henne som arbetsför.

I uppåt tre månader stod hon utan ersättning i väntan på beslutet.

Änkepensionen är ett tillskott, men sedan i juni i fjol har hon vänt sig till kyrkan för att ha råd att betala hyra, mat, räkningar och vård.

Hon får inte försörjningsstöd eftersom hon ligger över normen som inkluderar tidigare inkomster, säger hon.

Nu är hon tillbaka hos Arbetsförmedlingen för en arbetsförmågeutredning i väntan på sjukpenningbeslut i förvaltningsrätten. Hon har också sökt livränta för arbetsskadan.

Hon känner sig inte sedd som individ i dag.

– Vi som är sjuka är också människor, säger hon.

I september i fjol kom hon till smärtläkaren Hector Lerner. Han frågade varför hon inte protesterade.

Det gör hon nu.

– Folk måste orka kämpa, säger hon och tackar sin vilja för att hon orkar trots de kroppsliga besvären.

Hon delar gärna med sig av sina erfarenheter till andra i samma situation. På annandag påsk står hon på Stortorget, tillsammans med bland andra Hector Lerner.

Ett stort problem som han ser är att det inte finns tillgång till rehabilitering som gör det möjligt för människor att återhämta sig.

Försäkringskassereglerna och diagnosernas tidsgränser tycker han är ett annat stort problem, och det spelar inte någon roll vad han skriver i läkarintyget.

– Vi pratar inte om friska människor.

Han tycker att det är viktigt att engagera sig och protestera.

– Det handlar om att vara solidarisk. När som helst kan vem som helst bli drabbad, bli påkörd av en bil bakifrån och få en whiplashskada. Jag reagerar på politiken, på att det är orättvist. Och på att ingen reagerar.

– Det här rör hela samhället, säger Tord Wallén, a-kassehandläggare som engagerat sig i påskuppropet.

– Det kommer människor till mig som får välja, ”ska jag gå till Hector eller köpa mat”, säger Rolf Karlsson, ordförande i Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende.

Många törs inte protestera och tala offentligt av rädsla för att råka illa ut hos myndigheterna och bli av med sin ersättning, säger han.

Det finns en attityd att kan man stå på torget kan man arbeta.

– Det är ovanligt att någon är så modig som Birgitta.

Mer läsning

Annons