Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pingvinen är hans nya maskot

/
  • I sir Shackletons fotspår gick expeditionen där bland andra Fredrik Sträng (stående näst längst till höger), Ola Skinnarmo och journalisten Staffan Heimersson deltog.

GÄVLE - Det är få förunnat att få vara med på sådana här saker. Man blir nästan religiös. Så vackert är det.
Fredrik Sträng är hemma igen efter att ha rest i sir Shackletons fotspår på Antarktis. Fredrik har varit med om en del äventyr tidigare men säger med övertygelse att det här är det bästa han gjort.

Annons
För Shackleton och hans mannar varade äventyret ofrivilligt i två år. För Fredrik, Ola Skinnarmo och de andra var resan frivillig och varade i ungefär sju veckor.
- Nu har jag sett de förhållanden som Shackleton var med om, säger Fredrik med vördnad i rösten.

Någon barnlek var det inte även om Fredrik och hans gäng hade helt andra förutsättningar än vad som var möjligt 1914.
Resan började för en dryg månad sedan i världens sydligaste stad, Ushuaia i Argentina. Äventyrarna seglade till Elefantön, en resa som tog sex dygn.
- Det var imponerande med albatrosser som lekte framför oss. Vi hade vadslagning om vem som skulle se det första isberget. Jag vann.
Expeditionen besökte det ställe som Shackleton räddades från men mer än en halv dag ville de inte stanna.
- Här lever man inte. Här överlever man. Det var sten, kallt, trist. Det är en miserabel plats.

Expeditionen tog sig vidare till Sydgeorgien. För att deklarera innan de gick iland var de tvungna att ta sig runt ön. Det var beckmörkt, storm och snöfall, starka strömmar och isberg över hela radarn.
- Jag sa till kaptenen att han skulle säga till när det var dags att gripas av panik för till slut orkade jag inte vara orolig längre.
Fredrik hade insett att det var på allvar och några nödhamnar fanns inte. Expeditionen skulle till King Haakon Bay men plötsligt fick de motorhaveri och började glida mot isbergen.
- Då höll jag mig i skinnet, alltså Ola Skinnarmo, skojar Fredrik.
Men motorn gick igång igen och de kunde ta sig till en ankringsplats. Då blåste det 40 meter per sekund, orkanstyrka.
Båten tog sig till King Haakon Bay men när de fyra som skulle vandra över ön satts iland hade isbergen blockerat utfarten för båten.
De fick avvakta ett dygn innan de kunde ta sig vidare.
Sydgeorgien är en ö full med berg som ännu ingen namngett men också med böljande glaciärer och ett rikt växt- och djurliv. Shackleton tog sig över ön på 36 timmar trots att han hade allt emot sig.
För Fredrik, Ola Skinnarmo, Hannibal Toresen och Lars Pettersson tog det fem dygn.

- Vi korsade ön på skidor. Det är inte mer än 45 kilometer men mycket upp och ner. Bergen är så nya att de har skarpa kanter och det är fullt med klippblock som skjuter ut. Vi hade tänkt klättra en del men utrustningen räckte inte för de förhållandena.
Dessutom snöade det kraftigt tidvis och laviner utlöstes då och då.
Under färden dokumenterade expeditionen ön. Bland annat var de på en plats med 200 000 pingviner. En del av dem var riktigt nyfikna och ville titta närmare på utrustningen.
- Det var ett otroligt liv med en kör av alla pingviner och brölande sälar. Jag var helt slut i öronen efter ett tag.

Sista dagen på Sydgeorgien höll det på att gå riktigt illa. De fyra äventyrarna kom fram till barmark och fick bära all utrustning längs strandkanten. Stranden var mer eller mindre täckt med pälssälar.
- Det var svårt att inte störa dem. Vi stampade och skrek HOCKEY för att få bort dem så vi kunde komma förbi. Men en gick till attack mot Hannibal som ramlade och vred till ett knä. Ola och jag asgarvade men till slut insåg vi att han gjort sig riktigt illa.

De hjälpte Hannibal linda om knäet och stöttade honom de sista 15 kilometerna till den gamla valfångststationen Strommnes som var slutdestination.
Fredrik berättar att byn är som en spökstad. Helt tom på folk men fullt av spår efter civilisation. Där ligger muttrar, konserver, papper, flaskor, stolar och radioapparater i en enda röra. Husen har ockuperats av elefantsälar.
- Varje kväll vid åtta hade de konsert så det ekade i husen.
Det är kombinationen av alla kontraster han fick uppleva som gör Fredrik lyrisk. Att därtill få uppleva det med ett gäng grabbar han trivdes med gör inte saken sämre.

- Jag gör det för att det är kul men det är ett plus om det är jobbigt, säger Fredrik med ett stort leende.
Han hoppas inspirera andra att göra liknande saker och när han väl framkallat de 92 rullarna med film och sammanställt materialet kommer han att berätta mer.
I höst blir det också en dokumentär i TV om äventyret i Shackletons fotspår.

Moniqa Swälas
026-15 96 28
moniqa.swalas@gd.se

Mer läsning

Annons