Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Problem efter strålbehandling

GÄVLEBarn som strålbehandlats mot cancer i hjärnan får ofta inlärningssvårigheter senare i livet. Tyvärr har skolan inte alltid kunskap om detta och barnen blir socialt isolerade på grund av att de inte hänger med.

Annons
- Föräldrarna och lärarna måste acceptera barnets nya livssituation, säger Randi Korsvig Rasmussen, specialpedagog från Oslo.
I veckan besökte hon högskolan i Gävle för att berätta om de så kallade seneffekter som strålbehandlingen av barn med framförallt hjärntumör kan få.
- Vid strålningen får de "kemiska fabrikerna" i hjärnans synapser nedsatt funktion. Det gör att barnet får inlärningssvårigheter, säger hon.
För många föräldrar kan det vara svårt att, mitt i glädjen över att deras barn överlevt cancern, ta in att sonen eller dottern fått skador för livet.
- För en del föräldrar tar det lång tid att gå vidare och acceptera att deras barn inte är samma person som innan cancern upptäcktes, säger Randi Korsvig Rasmussen.

Social isolering
Barnen som strålats kan exempelvis få svårt att fokusera. Att "klippa bort" störande ljud i klassrummet går inte.
Ett annat problem än det höga tempo som hålls i många barngrupper och skolor.
- Jag har följt många barn som berättat att "läraren säger något och innan jag har hunnit tänka ut vad jag ska säga så pratar han om någonting helt annat". Det leder till social isolering när barnen inte hänger med, säger Randi Korsvig Rasmussen.
- Tänk er den belastning det innebär att försöka hänga med i någonting som egentligen går för fort.

Sämre finmotorik
Två av åhörarna i publiken var Hans och Åsa Eklund från Söderhamn. Deras son Jonas fick en tumör i hjärnan när han var tre år och har genomgått strålbehandling. Jonas har nu hunnit fylla sju år och börjat i första klass. Nu märks det tydligt att han har svårare än sina klasskompisar med vissa uppgifter.
- Finmotoriken är sämre och han har svårare att uttrycka sig, säger Hans Eklund.
- Det märks ibland att han blir ledsen för att det är så jobbigt i skolan, säger Åsa Eklund.
För deras del fanns det inte tid att tänka på eventuella seneffekter av behandlingen när Jonas blev sjuk. Hjärntumören hade blivit så stor innan den upptäcktes och Jonas hamnade i respirator bara någon dag efter föräldrarna fått beskedet om att han hade cancer.
- Då handlade det bara om att han skulle överleva för det var inte alls säkert. Det var först efter strålbehandlingen som vi började prata om seneffekter, säger Hans Eklund.

ANNA HÖGLUND
026-15 96 31
anna.hoglund_gd.se

Mer läsning

Annons