Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Runes högsta önskan - att köra som Posa

/
  • 70-årige Rune Eriksson med sin tio år yngre idol, Per-Olov ”Posa” Serenius.
  • Per-Olov ”Posa” Serenius gav en uppvisning som inledning för att Rune Eriksson skulle få se hur det går till när det är allvar.
  • De långa dubbarna biter bra i isen på Rörbergs isoval.
  • 70-årige Rune Eriksson med sin tio år yngre idol, Per-Olov ”Posa” Serenius.
  • Det går inte att ta miste på vad Rune Eriksson kände efter sina rundor på isracingcykeln då han sken som en sol.
  • Det gick bra för 70-årige Rune Eriksson när han fick sin dröm uppfylld, att köra isracing.
  • Rune Eriksson får lite instruktioner av Per-Olov ”Posa” Serenius innan det är dags att dra iväg runt isovalen.Nu närmar sig sanningens ögonblick för Rune Eriksson när han kommer ut för sin åktur.

När Rune ”Djupdalsrune” Eriksson från Järbo fyllde 70 år fick han i present en tur på isracingbanan i Rörberg.
I går åkte han. Hans omdöme var glasklart.
– Det häftigaste jag har varit med om.

Annons

Rune Eriksson har ett brinnande motorintresse och har provat på att köra det mesta. Han har styrt flygplan, kört skördare och skotare i skogen och provat både motocross och enduro.

Men han har aldrig haft möjlighet att prova en isracingcykel. Något han har längtat efter i många år.

– Han har tjatat om det så länge jag kan minnas, säger sonen.

Därför blev det en kär present han fick på sin 70-årsdag före jul – han skulle få åka isracing på Rörberg under ledning av den legendariske Per-Olov ”Posa” Serenius och på hans tävlingscykel.

När Rune Eriksson kom till Rörberg var många av hans vänner redan på plats. Flera gav honom också chans att dra sig ur, men den tanken fanns inte i hans huvud.

Motorcykeln var förvärmd så när Rune Eriksson sett Per-Olov ”Posa” Serenius köra några varv var det hans tur.

Han hade fått låna overall och hjälm och nödvändiga skydd.

Utan tvekan äntrade han isracingcykeln.

Det gick lite tveksamt första varvet, men sedan han fått rådet att lägga in tvåans växel flöt körningen på bra.

Riktigt samma fart som Per-Olov ”Posa” Serenius hade han inte, men fort gick det ändå, tyckte hans vänner.

De följde körningen med spänt intresse och påpekade att själva skulle de aldrig komma på tanken att köra.

Det gick inte att ta miste på glädjeglansen i Rune Erikssons ögon när han klev av isracingcykeln och fick av sig hjälmen.

Han sken som en sol och det första han sa var: Va’ häftigt, underbart!

– Nu har min största dröm gått i uppfyllelse, och så svårt var det inte bara man håller fart, betonade han.

Mer läsning

Annons