Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stor skillnad på gifthalt i fisken

/
  • Anders Larsson i fiskdisken på City Gross.
  • Cirklarnas storlek är proportionell mot den totala koncentrationen av dioxiner och PCB i strömming. Koncentrationen är betydligt högre i Bottenhavet och Bottenviken. Sektorerna visar att andelen PCB är högre i söder medan det finns en relaticvt sett högre andel dioxiner i norr.

Var i Östersjön som fisken har simmat omkring påverkar hur mycket miljögifter den innehåller.

Skillnaden kan vara stor.

Men får konsumenten veta var strömmingen har fiskats?

– 2015 ska informationen bli mer detaljerad och följa med ända fram till fisk­disken eller restaurangen, säger Mårten Gustafsson på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.

Annons

Högst tre gånger om året ska barn och kvinnor under 40 äta strömming och lax från Östersjön, enligt Livsmedelsverkets rekommendationer. Det beror på att fisken innehåller höga halter av dioxider och PCB, som påverkar reproduktion och immunförsvar, och kan ge utvecklingsstörning och cancer.

Men hur höga halterna är i fisken varierar mellan olika delar av Östersjön. Det visar en undersökning som forskare från Naturhistoriska riksmuseet och Livsmedelsverket har gjort.

De har analyserat 119 samlingsprov av strömming som fångades 2009-2011. Halten av miljögifterna visade sig variera kraftigt. Värst är de i Bottenhavet och Bottenviken. Söder om Åland innehåller strömmingen inte alls lika höga halter.

Men innebär det att den som gillar strömming kan äta mer strömming än Livsmedelsverkets rekommendation – om man bara vet att strömmingen kommer från området söder om Åland?

Maria Aune på Livsmedelsverket tycker inte att det är en bra slutsats.

– Vi vill inte att man äter fet Östersjöfisk mer än tre gånger per år, även om halterna ligger under gränsvärdet. Det beror på att gränsvärdet är väldigt högt. Dioxinhalten är hög även om den ligger strax under gränsvärdet, säger hon.

– Dessutom har vi fortfarande för få analyser från de olika delarna av Östersjön. Tyvärr är det inte så sannolikt att halterna är så låga söder om Åland som den här undersökningen visar, säger hon.

För den som vill hitta den minst skadliga strömmingen återstår dessutom ett problem: Hur vet man var fisken man köper i butiken eller på restaurangen är fiskad?

I dag finns det inget fungerande system som gör att man kan få detaljerad information om var fisken kommer ifrån, säger Mårten Gustafsson på Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg. Men det är på gång.

– 2015 ska det fungera, även om fångstzonerna även då kommer att upplevas som stora, lovar han.

HaV, tidigare Fiskeriverket, har precis fått 25 miljoner kronor från EU-kommissionen för att utveckla ett elektroniskt system för att spåra fisk. Varje fångst ska rapporteras in till myndigheten och få ett identifieringsnummer som sedan följer fisken ända fram till butiken eller restaurangen.

– Då ska du kunna få svar på när fisken fångades och från vilket kvotområde den fångats, säger Mårten Gustafsson.

EU-lagstiftningen om spårbarhet gäller egentligen redan från 1 januari 2013, men det tar tid att införa den. Först införs ett manuellt system med mer detaljerade uppgifter än i dag.

– Jag tror inte att det blir klart förrän i sommar. Om fiskeribranschen ska registrera de nya uppgifterna i varje försäljningsled behöver de tid att ställa om, säger Mårten Gustafsson.

Men även det nya systemet kommer att ha luckor.

– Spårbarheten kommer bara att omfatta fisk med europeiskt ursprung. Norsk fisk som skickas till Kina för att fileas kommer inte att kunna spåras, säger han.

Mer läsning

Annons