Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till slut orkade hon inte säga ifrån längre

/
  • Trots att 28-åringen frikändes för att ha våldtagit Denise Eriksson vill hon inte försöka få upp måleti Högsta domstolen.– Nej, det är skönt att det hela är över. Nu hoppas jag bara att jag kommer att må bättre någon gångi framtiden, säger hon.

Denise Eriksson har väntat, grubblat och oroat sig i flera månader.
I går kom hovrättens beslut. Vanmannen dömdes inte för att ha våldtagit henne.
– Jag grät när jag fick veta det, säger hon.

Annons

Denise Eriksson är en av de sex tjejer som i våras anmälde den 28-årige Vanmannen för våldtäkt. När GD träffar Denise i hennes ombonade lägenhet berättar hon att de senaste månaderna varit fruktansvärda. Hon har förhörts av polisen och har frågats ut av advokater i både tings- och hovrätten.

– Advokatens frågor var väldigt jobbiga, jag kände mig som en slagpåse som man fick behandla hur som helst. Men det värsta av allt var att 28-åringen skrattade åt mig när jag pratade i rätten, säger hon.

Rättsprocessen som inleddes i somras tog äntligen slut i går då hovrättens dom blev offentlig. På eftermiddagen fick hon svaret på den fråga som hon väntat på i flera månader. Men för hennes del blev domen en obehaglig överraskning; 28-åringen dömdes inte för att ha våldtagit henne.

– När jag fick reda att han friades så grät jag, säger hon.

I rätten berättade Denise om hur 28-åringen kom in i den husvagn där hon lagt sig för att vila. Att han ryckt i hennes hår och dragit ner hennes byxor. Till slut orkade hon inte säga ifrån längre. Rätten ansåg att 28-åringen därför kan ha uppfattat situationen som att hon ”gav efter för hans tjat”.

I domen skriver rätten också att Denise bekanta fanns utanför den husvagn där våldtäkten ska ha ägt rum. Eftersom ett fönster var öppet borde hon också ha skrikit på hjälp, enligt rät-tens resonemang.

– Men jag berättade inte för någon om vad jag var med om direkt efteråt. Det gjorde jag först på kvällen då jag ringde till mamma. Sedan lämnade jag all packning och fick skjuts hem mitt i natten, säger hon.

Denise Eriksson ser det ändå som någon slags tröst att 28-åringen faktiskt dömdes till tre års fängelse för att ha våldtagit tre andra tjejer och för att ha försökt våldta en av dem.

– För mig är det viktiga att han dömdes. Det känns som att det som han gjorde mot mig och de andra tjejerna är inbakat i straffet som han fick, säger hon.

Denise lyfter upp sin kaffekopp och tittar ner på den varma drycken. Med blicken sänkt säger hon att hon hoppas att 28-åringen lär sig att förstå hur mycket han har förstört och hur många liv han har raserat.

– Jag har varit så orolig och har mått så dåligt av det här att jag har fått två missfall, säger hon tyst.

I dag får hon professionell hjälp att bearbeta sin oro och den panikångest som hon har fått efter den anmälda våldtäkten.

– Jag kan fortfarande inte gå till affären ensam utan att få en känsla av att 28-åringen finns bakom mig, säger hon.

Trots att domen blev ett nederlag för hennes del vill hon inte försöka få upp målet i Högsta domstolen.

– Nej, det är skönt att det hela är över. Nu hoppas jag bara att jag kommer att må bättre någon gång i framtiden, säger hon.

Mer läsning

Annons