Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka från ruinernas Bam

/
  • Farideh Hejazi och dottern Firozeh är tillbaka i Gävle efter några dagar i chocktillstånd. Farideh orkar inte jobba efter katastrofen där många släktingar och vänner dog. Foto: NICK BLACKMON

GÄVLE Två dagar innan Farideh Hejazi från Gävle och hennes dotter skulle besöka staden Bam i Iran drabbades området av en de största jordbävningskatastroferna i modern tid. Många släktingar och vänner i staden omkom i katastrofen.

Annons
- Det känns hopplöst, berättar Farideh Hejazi, som återvände till Gävle förra lördagen.
Hon och dottern Firozeh reste till Iran för en månad sedan för att besöka släkt och vänner. Bam var staden där hon bodde i åtta år, där gick hon i gymnasiet och där hade hon många vänner, fram till annandag jul förra året.
- Jag har några av mina bästa minnen från den staden, säger Farideh.

Nu ligger den i ruiner. Enligt de senaste uppgifterna från Bam har kanske 80 procent av husen i staden förstörts. Upp emot 30 000 människor omkom i jordbävningen.
Farideh Hejazi och hennes dotter befann sig i staden Shiraz, cirka 30 mil från Bam, när de fick höra nyheten om jordbävningen på satellitradio. De började ringa till anhöriga i staden Kerman, tolv mil från Bam, för att få höra om deras släktingars öde.
- De visste att många av dem hade dött i jordbävningen, men ville inte berätta för oss innan vi träffades, säger Farideh Hejazi.

När hon och hennes dotter nästa dag reste till Kerman började omfattningen av katastrofen att klarna. Många av hennes släktingar i Kerman reste till katastrofområdet för att hjälpa till att söka efter överlevande och gräva fram de döda.

Ett av hennes kusinbarn, en 15-årig pojke som bodde i Teheran, reste till Bam och grävde själv fram sin döda mamma. En systerson reste för att leta efter sin fasters hus men fann bara ruiner. En annan av hennes släktingar i Kerman hyrde på egen hand en bulldozer och åkte till katastrofområdet och grävde fram femton av sina släktingar, alla döda.
I Kerman samlades släkten hemma hos någon och de följande dagarna satt de ofta uppe på nätterna och bara pratade. Moskéerna var fyllda av människor. Alla var i chocktillstånd.

- Det var först efter några dygn, som tårarna kom. Det var overkligt, berättar Farideh Hejazi. Hon visar bilder från ungdomsåren i Bam, fotografier på klasskamrater som omkom i jordbävningen, vänner som hon aldrig hann hälsa på.
Hon och dottern Firozeh bekräftar den bild av räddningsarbetet som spreds efter katastrofen. Kritiken mot myndigheterna var hård från allmänheten, för bristande resurser, bristande samordning och brist på initiativ.

- I tolv timmar gjorde myndigheterna ingenting. Det var folk själva som organiserade allt, säger Farideh.
Dottern Firozeh berättar att många åkte till sjukhusen och gav pengar direkt till de skadade.
- Man litade inte på myndigheterna, säger Firozeh.

Farideh ville helst stanna kvar i Iran hos sin släkt, men jobbet i Gävle väntade. Nu är hon sjukskriven, plågad av allt det som katastrofen innebar för släkten och för hennes barndomsstad.
- Jag vaknar på nätterna och ser framför mig Bam som det såg ut innan allt förstördes.

Sven-Olof Ekman
026 - 15 96 42
svenolof.ekman@gd.se

Mer läsning

Annons