Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trillingarna överrumplade hela familjen

/

De ville ha tillökning i familjen, och fick tre. Tio veckor in i graviditeten fick Amira och Jalil Aziz veta att de skulle förbereda sig för en trillingfödsel.

– Jag var chockad, och ledsen och glad, säger Amira Aziz, numera stolt sexbarnsmamma.

Annons

Beskedet om att hon väntade trillingar överrumplade hela familjen, även äldsta hemmavarande dottern, Shniar, 18 år, som var den som peppade föräldrarna att skaffa barn igen, när äldsta dottern flyttat hemifrån.

– Det behövdes mer liv. Det var lite tråkigt, skrattar Shniar.

Det är det inte längre. Den 7 oktober förra året såg tre nya familjemedlemmar dagens ljus för första gången, flera månader för tidigt, på Akademiska i Uppsala.

Två av Amiras systrar har fött tvillingar, så en genetisk förklaring finns.

De tre flickorna vägde 700, 800 och 900 gram och placerades i kuvös direkt efter födseln, som skedde med kejsarsnitt.

– Jag tror det var 15–20 läkare och sköterskor i rummet.

– Jag var väldigt nervös och ledsen. Det var så tidigt och jag visste inte hur de mådde, säger Amira Aziz.

Efter några timmar fick hon se de tre flickorna för första gången. Maken Jalil hade berättat att de låg i kuvös, och personal på sjukhuset förvarnade dem om att de kanske skulle bli kvar på sjukhuset i månader.

Men redan efter några veckor flyttades allihop till Gävle sjukhus. Först den 15 december var hela familjen samlad igen, med de nya familjemedlemmarna i radhuset i Sätra.

– Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dem nog för all hjälp vi fått, alla på sjukhuset i Uppsala och Gävle, säger Jalil Aziz.

Nu försöker de komma till något slags vardagsliv, med tre spädbarn, som stjäl det mesta av uppmärksamheten. Pappa Jalil, som driver restaurang och pizzeria i Jäderfors, försöker vara hemma i veckorna och på jobbet på veckosluten. De äldre döttrarna Shniar och Shato drar sitt strå till stacken. Men, som Shniar konstaterar, det är mamma Amira som gör det stora jobbet.

– Jag sover inte så mycket, säger Amira, och berättar att hon ibland glömmer bort att äta, och kommer på sig själv att hon har glömt att borsta tänderna. Trillingarna stjäl all tid.

– Det är jobbigt, men roligt, säger Amira, som berättar att hon inte vet vad hon ska säga när hon hör andra mammor som klagar över att de är trötta.

När enäggstvillingarna lyftes upp för första gången låg de omslingrade och de håller ihop fortfarande.

– De skriker ihop och skrattar ihop. De till och med ler tillsammans i sömnen, säger Amira.

Lilly, Lin och Lia är omväxlande vakna och sover när GD hälsar på familjen. Nu har de vuxit till sig och är som vilka spädbarn som helst, och får inte längre någon specialbehandling.

– Huvudsaken är att de mår bra. Det är det viktigaste, säger Amira Aziz.

Mer läsning

Annons