Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV: Bakom kulisserna

/
  • Sven-Erik Ekdahl och Camilla Norin hälsar välkommen till teater­visningen.
  • Det som i dag är loge var rummet i ettan, som var Sven-Erik Ekdahls hem med föräldrar och fyra syskon.
  • Inspirationen till Gävle teater kom från Parisoperan.
  • Sven-Erik Ekdahl växte upp på teatern, där hans föräldrar arbetade. Han delade med sig av många goda minnen.

Skådespelarna trängdes i kökssoffan för att låna telefonen.

En kompis satt i teatersalongens enorma takkrona när de lekte kurragömma.

Sven-Erik Ekdahl växte upp på Gävle teater.

Annons

I går berättade han på en teatervandring om sin barndom.

Efter att teatervaktmästaren tagit sitt liv genom att hänga sig under scenen blev hans pappa Ted efterträdaren. Han och hustrun Emma flyttade in 1928 i den etta i teatern som hörde till tjänsten. Farfar Fredrik var scenarbetare sedan tidigare och Emma skötte rekvisitan och städade.

Fem barn hade de, varav ett dog tidigt. Sven-Erik, näst yngst, var 16 år när familjen flyttade ut 1956 i samband med att teatern skulle renoveras.

De levde nära alla kringresande och lokala teatersällskap. När kassörskan gått hem fanns teaterns enda telefon i familjens kök.

– Alla skådespelare hamnade i vår kökssoffa och skulle ringa. Det var skilsmässa, det var kärlek.

Edvin Adolphsson var inte på något vidare humör när de satt vid köksbordet och väntade på att telefonisten skulle ringa upp hustrun han låg i infekterad skilsmässa med, minns Sven-Erik Ekdahl.

Klassamhället gjorde sig påmint också inne på teatern. Kommunikatör Camilla Norin berättar att de små fönstren under taket i kaféet var till för att det så kallade fattigkaféets gäster en trappa upp skulle kunna titta ner på de rika.

Sven-Erik Ekdahl berättar att borgmästaren och andra i maktposition alltid hade gratis platser i salongen.

– Man tycker att de verkligen hade råd att betala.

Allra billigast var biljetterna i det som kallades lusasken, det lilla utrymme över andra raden där belysning är placerad i dag.

Ingmar Bergman spelade in Gycklarnas afton här, med farfar Fredrik som statist. Många av den tidens stora namn stod på scenen. Och blivande stora namn.

Sven-Erik Ekdahl minns en ung Jan Malmsjö.

– Den där killen, han lyste.

Men Evert Taube blev en besvikelse för föräldrarna som tyckte om hans sånger. Sven-Erik Ekdahl har fått berättat för sig hur han festade före föreställningen.

När han inte hittade sin luta beskyllde han föräldrarna för att ha sålt den till pantbanken.

Den hittades sedan i ett övningsrum. Något förlåt kom aldrig.

En födelsedag dukade mamma på scenen till saftkalas. Efteråt lekte de kurragömma i salongen, med svärd och sköldar från rekvisitan.

De letade förgäves efter en pojke tills han skrek till, sittande högt uppe under taket i teatersalongens ljuskorna.

Fortfarande i dag måste man gå upp på vinden och klättra ner i kronan ovanifrån för att kunna byta trasiga lampor.

Sven-Erik Ekdahl hoppade in extra som ung bakom scenen, men kom att ägna det egna yrkeslivet åt mat.

På scenen har han stått två gånger.

Första gången var när han som fem–sexåring följde efter en katt som honom ovetandes ingick i pjäsen. Han lyftes snabbt av scenen.

Andra gången var när han som tolvåring blev ombedd att hjälpa till i ett studentspex. Han skulle få tio kronor om han gick fram till några vikingar i en lekhage och sa ”Köp majblommor”. Modet svek.

– Jag gick bara halvvägs och sa halvhögt ”Köp majblommor”. Killen tyckte inte att jag hade gjort rätt för mina pengar.

Han minns sin uppväxt med värme.

– En otroligt fascinerande barndom.

Teatern restaurerades i mitten på 1950-talet. Då byttes de röda stolarna ut mot turkosa.

Mer läsning

Annons