Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV: Elever på tidsresa från stenåldern till nutid

/
  • Vilmer Astervik som stenålderspojke.
  • – Historien tar aldrig slut, konstaterar Ann Nilsén från länsmuseet. I bakgrunden syns lärarna Linda Ohlsson (1800-talet), Lisa Jähder (1700-talet) och Anna-Lena Wirén (medeltid).
  • Fyra lärare gav liv år historien genom att klä sig i tidstypiska kläder. Från vänster syns Ann-Kristin Uppman (vikingatid), Anna-Lena Wirén (medeltid), Lisa Jähder (1700-talet) och Linda Ohlsson (1800-talet).
  • Medeltiden möter stenåldern.
  • Historia är spännande. Omkring 100 lågstadieelever lyssnade uppmärksamt när Ann Nilsén från länsmuseet berättade.
  • Stenåldersbarnen Siri Wahlbom och Vilmer Astervik från klass 1B visade hur ett sälskinn bearbetas.

Var bodde man på stenåldern? Hur gjorde man bilar på medeltiden? Varför har barnet ett ben i håret?

Annons

Ett 100-tal lågstadiebarn sitter på madrasser och stolar och lyssnar uppmärksamt. Längst fram i lokalen står Ann Nilsén från länsmuseet och delar med sig av sina historiska kunskaper.

Till sin hjälp har hon Siri Wahlbom och Vilmer Astervik från klass 1B som för dagen är utklädda till stenåldersbarn. De sitter på en björnfäll och har varsitt mårdskinn som en halsduk runt halsen. Siri har också ett ben instucket i håret.

– De jobbar med ett sälskinn, för stenåldersmänniskorna var säljägare och tog reda på både köttet och skinnet, säger Ann Nilsén.

Hon beskriver historia som ett detektivarbete; man samlar ihop ledtrådar och sedan får man försöka tänka ut hur det var. En elev undrar hur de bodde, en annan hur de pratade.

– De bodde inte i grottor utan i en slags hydda eller tält. Jag undrar också hur de pratade på stenåldern, men det kommer vi aldrig att få veta, säger Ann Nilsén.

Sedan hoppar vi flera tusen år framåt och befinner oss plötsligt i vikingatiden. En kvinna träder fram och visar upp sina kläder som är återskapade utifrån arkeologiska fynd i Hedesunda.

– Särken är gjord av lin som har tillverkats lokalt. Men hon bär även ett ylletyg som är vävt i Turkiet och ett sidentyg som kommer ända från Kina. Vikingarna handlade med järn och kunde byta till sig saker från hela världen, säger Ann Nilsén.

Därefter är det dags för medeltiden när Gävle blev Norrlands enda stad. Då låg staden vid Heliga Trefaldighets kyrka och människorna försörjde sig främst som hantverkare, snickare, skräddare och krukmakare.

– Då bar gifta kvinnor huvudduk, de fick inte visa sitt hår.

På 1700-talet luktade det nog ganska illa eftersom man slängde pottornas innehåll rakt ut på gatan. Och de rika damerna och herrarna såg säkert väldigt tjusiga ut i sina peruker och pudrade ansikten men de skötte inte sin hygien speciellt bra.

– Doktorerna trodde att det var farligt att tvätta sig, så i stället hällde man parfym över sig, säger Ann Nilsén.

På 1800-talet var Alderholmen i Gävle en av Sveriges största hamnar som kunde ta emot mellan 30 och 40 segelfartyg samtidigt. Bebyggelsen såg ut ungefär som i Gamla Gefle fram till stadsbranden 1869.

– Det var en snickare som bodde ungefär där McDonald's ligger vid Stortorget i dag. Han kokade lim när en gnista från elden hamnade på golvet och tände eld på huset. Hela staden norr om Gavleån brann upp.

Sedan är det fritt fram för frågor och flera händer flyger upp i luften. Hur gjorde man glasögon? Varför hade man inga skor på medeltiden? Hur kom den första människan till jorden? Hur gjorde man leksaker?

Frågestunden drar ut på tiden och till slut förklarar en lärare att det är lunchdags. Vid dörren bjuder stenåldersbarnen på godis.

– Det är russin. Det växte faktiskt vindruvor i Sverige för 10 000 år sedan, det var ett annat klimat då, förklarar Ann Nilsén.

Mer läsning

Annons