Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utökad välfärd

Annons

mest positivt laddade ordet i hela det svenska språket. Frågan är om det inte till och med slår universellt bra ord som frihet, jämlikhet och rättvisa. Det spelar definitivt i samma liga. Just för att ordet ger svenskarna sådana goda associationer är det ett självklart slagträ i den politiska debatten. Det parti som anses bäst kunna trygga välfärden är det parti som vinner valen. Men vad menas då med begreppet välfärd?

Någon klar definition av ordet finns inte. Det blir som med andra liknande termer – som frihet och rättvisa – upp till var och en att själv skapa sin bild pch tolkning. Om du hade bett John Locke respektive Karl Marx definiera välfärd skulle du så klart ha fått diametralt olika svar. Trots detta är den svenska debatten om välfärd förvånansvärt enkelspårig.

är välfärd alltid lika med offentligt finansierade tjänster: sjukvård, dagis, äldreomsorg, skola och socialförsäkringssystem. I klartext handlar det om vilket parti som bäst kan ta hand om medborgarna, inte om hur människor kan få större frihet eller ta mer eget ansvar. Alltså blir välfärd en fråga om omhändertagande. Och den viktigaste av statens uppgifter, den att skydda oss, diskuteras sällan. Rättsväsendet och försvaret är de fundament vårt samhälle vilar på, ändå är de sorgligt bortglömda av politikerna.

Välfärd är så mycket mer än bidragssystem och offentliga åtaganden. Det är frihet, ansvar, familjegemenskap, arbete och en meningsfull fritid. Kort, saker som människor mår bra och utvecklas av. Betyder det att staten måste stå för all vår välfärd?

tror jag att vi i framtiden måste ta mer eget ansvar för vår välfärd, men även för andras. Staten bör inte öka sina åtaganden, utan minska dem, till förmån för individerna i samhället, och låta medborgarna i högre grad få ansvara för sig själva och sina medmänniskor. Det kommer att öka deras självförtroende och deras tillfredsställelse, och på så sätt även öka deras välfärd.

Varför ska vi envisas med att ta hand om dem som klarar sig själva i stället för att koncentrera oss på de verkligt svaga människorna?

Det är ett faktum att i princip alla svenskar, i alla livets stadier, är intimt beroende av stat, kommun och landsting. Är det verkligen så vi vill ha det?

Mer läsning

Annons